“Postkrisgenerationen kommer för alltid att hålla politikerna ansvariga för att de inte fått chansen att arbeta.”
Frankrikes president François Hollande varnade vid en konferens i maj EU-politikerna för det ödesdigra sociala sammanbrott som väntar när var fjärde ung går utan jobb.
I Almedalen diskuteras i dag den tyska modellen med lärlingsutbildningar som ett sätt att råda bot på den skenande ungdomsarbetslösheten. Tysklands ungdomsarbetslöshet är knappt åtta procent. Lärlingssystemet ses som en viktig del av framgången. Och ett liknande framgångsrikt system finns i Danmark.
Går systemet att överföra till Sverige? Det tyska systemet har en bred politisk uppslutning och bygger på samarbete mellan fack och arbetsgivarorganisationer. Staten har en mer godkännande roll när parterna kommit överens. Konjunkturinformation samlas in gemensamt och systemet har visat sig relativt hållbart även i lågkonjunktur. På sistone har man dock haft problem att erbjuda studenter med sämre betyg praktikplatser.
Alla lärlingssystem bygger på att arbetsgivarna övertygas om att de tjänar på att betala för lärlingar. I Tyskland tjänar lärlingarna ungefär en tredjedel av en anställd persons lön och i Danmark mellan 40 och 50 procent. I Danmark tvingas arbetsgivarna av staten att betala för systemet. I Tyskland pressas de av handelskamrarna.
För att komma med på tåget kräver arbetsgivarna i regel inflytande och hög kvalitet på den utbildning som sker utanför arbetsplatsen. Tyvärr är det svenska gymnasiets yrkeslinjer i dag misslyckade. Bristen på högskolekvalificering och kvalificerad praktik gör att få söker och att många hoppar av.
Sedan regeringens jobbpakt för unga havererade har framförallt LO drivit på för att höja kvaliteten på gymnasiets yrkesutbildningar och för att fack och arbetsgivare ska få inflytande. Forskning visar också att det framför allt är de lärlingar som gör en relativt avancerad praktik som i slutändan höjer sina löner mest och därmed tjänar på systemet. Risken att den sociala rörligheten minskar när ungdomar tvingas specialisera sig allt för tidigt talar också för senare och mer kvalificerade yrkesutbildningar.
Ett fungerande lärlingssystem är att välja ”utbildningslinjen” för att bekämpa arbetslösheten. Det är en ambitiös väg. I kombination med ”vårdlinjen”, det vill säga att satsa på fler vårdyrken med bättre betalt, utgör den en betydligt mer attraktiv lösning än den ”låglönelinje” som alliansregeringen nu försöker subventionera fram genom olika typer av rutavdrag. Det har man också provat i Tyskland, där så kallade minijobs blivit permanenta kvinnofällor. Jobb som delvis har konkurrerat ut tidigare fullbetalda arbeten. Och dessutom minskat den inhemska efterfrågan. “Om alla länder skulle införa minijobs skulle det inte finnas något land kvar att exportera till”, som ILO-ekonomen Eckehard Ernst har uttryckt det.
Ett svenskt lärlingssystem är därför värt att prova. Det kommer att kräva uthållighet av arbetsgivare och fack, och en vilja från regeringen att satsa på kvalitet. Dags för arbetsgivarna att undersöka intresset och sammanställa kraven från medlemmarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
