Arbetarklassen jobbar i allt högre grad inom tjänstesektorn som levererar billiga vardagstjänster till dem som har råd. Men det låga priset är allas vårt ansvar.
Visualisera en typisk arbetare år 2018. Nej, det är förmodligen inte en manlig industriarbetare, utan en kvinna inom ett service- eller kontaktyrke.
Varuproduktionen har minskat, tjänstesektorn ökat. Utredaren Elinor Odeberg har i rapporten »Arbetarrörelsens blinda fläck«, synliggjort just arbetarkvinnornas situation, och den är betydligt sämre än för arbetarmännen.
Andelen kvinnor med otrygga anställningar är högre för kvinnor än för män, tidsbegränsade anställningar i kvinnodominerande yrken är fler än i de mansdominerade och de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnodominerade, offentligt finansierade yrken och likvärdiga mansdominerade yrken i privat sektor är 65 miljarder om året, skriver Elinor Odeberg.
En förklaring till att kvinnor jobbar under hårdare villkor och tjänar mindre än män är helt enkelt att kön värderas olika och en viktig poäng i rapporten är att synen på kvinnor och män och deras arbeten också syns i hur arbetsmiljölagstiftningen tillämpas.
I dag är de vanligaste arbetsrelaterade sjukdomarna inom service- och kontaktyrken kopplade till psykisk ohälsa, ändå finns väldigt få arbetsgivare som dömts för brister i den psykosociala arbetsmiljön, bara en (1) av 126 domar och strafförelägganden från 2014 handlar om det.
Att arbetaryrken gått från att finnas inom varuproduktion till tjänstesektorn har medfört en rad försämringar för framför allt kvinnors arbetsvillkor.
Rekryteringen av personal till kvinnodominerade yrken, särskilt inom offentlig sektor, är också svår. Det är jobb som ingen annan vill ha. Jo, de utrikesfödda kvinnorna förstås, som är en växande andel av de anställda inom service-och kontaktyrken. Och de utrikesfödda män som inte får andra jobb än de kvinnligt kodade lågstatusyrkena.
Att arbetaryrken gått från att finnas inom varuproduktion till tjänstesektorn har medfört en rad försämringar för framför allt kvinnors arbetsvillkor, inte minst för dem med ensamarbeten inom exempelvis rut-sektorn, hemtjänsten eller personlig assistans.
Och den arbetstagargrupp som har det sämst ställt är de migranter och papperslösa som inte har laglig rätt att vistas i Sverige, men som lever som gömda och som hänsynslöst utnyttjas som arbetskraft.
I gårdagens DN kunde man läsa om hur skrupellösa arbetsgivare inom byggbranschen, på restauranger, bagerier, hemstädfirmor, bilverkstäder och nagel- och thaimassagesalonger över hela landet utnyttjar papperslösa och migranter.
Men regeringen, gränspolisen och en rad myndigheter, som Arbetsmiljöverket och Skatteverket, har de senaste 14 månaderna gjort en kraftsamling för att komma denna exploatering av människor. 400 razzior är genomförda hittills och man har stött på papperslösa kvinnor som städar för tolv kronor i timmen och thaimassöser som tjänar 4 000 i månaden och bor på madrasser i salongen.
»Mycket av det som i dag ger storstadsmedelklassens liv guldkant är på tok för billigt«, säger Mikael Roos från Arbetsmiljöverket och påminner om något det är lätt att glömma. Det är beställaren av billiga tjänster, som upprätthåller systemet.
Ibland är det ett företag, ibland är det den som inte vill städa sitt hem själv eller betala för en klippning vad den egentligen kostar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
