Vart tog dialogen vägen?

Välfärden Människor avhumaniseras när det marknadsekonomiska tänkandet prioriteras över det etiska inom välfärdssektorn. Det skriver socionomerna Ann-Marie Johansson Sahlin, Fanny Marell och Ingrid Österberg.

Vi ser en rörelse  från jämlikhet och dialog till hierarkiska relationer och monologer i vårt dagliga arbete. Det blir allt mindre av ömsesidiga samtal och samverkan och mer av att ”peka med hela handen”. Vi menar att detta hör ihop med hur vi tillåtit marknadskrafterna positionera oss i relation till varandra under de senaste 20 åren. Vi menar att det hierarkiska och konkurrensinriktade sättet att relatera, som är en konsekvens av marknadsekonomi och New Public Management (NPM),  allvarligt skadar vårt välfärdssystem. Vi menar också att det präglar relationerna mellan oss och de som behöver samhällets stöd.

När  en människa väljer att bli polis, lärare, psykolog, läkare, sjuksköterska eller socionom, finns det nästan alltid en drivkraft till att bidra till samhällets utveckling. Vad händer med dessa yrkesgrupper  inom välfärdssektorn, när ekonomiska principer blir ledande?

Vi behöver lära av varandra och gå i dialog istället för att vara  konkurrenter.

Vi ser att yrkesgrupper blir experter inom sina allt mer avgränsade områden, vilket också det bidrar till svårigheter att samverka. Vi står inför komplexa samhällsproblem som vi gemensamt behöver lösa. Expertroller och konkurrens om tolkningsföreträde motverkar samverkan.  Vi behöver lära av varandra och gå i dialog istället för att vara  konkurrenter.

Politiska beslut har lett till att en stor del av offentlig verksamhet idag utförs av privata aktörer.  Offentliga verksamheter är skyldiga att upphandla till bästa pris och de inblandade aktörerna (köpare och säljare) strävar utifrån ekonomiska principer efter att antingen få ”rimligt bra betalt” eller att få ut mesta möjliga för sina pengar. När upphandlingar sker blir ofta lägsta pris prioriterat och då uppstår kvalitetsbrister. Det leder också till att oseriösa aktörer tar sig in på den s.k. marknaden. Inom välfärdssektorn blir  vuxna och barn handelsvaror när ekonomiska principer blir överordnade.

Vad händer med yrkesgrupperna inom välfärdssektorn då offentlig sektor utarmas på detta sätt?  Vi  ser anställda fara illa på sina arbeten, höga sjukskrivningstal och en utbredd känsla av maktlöshet. Det blir svårt att rekrytera personal inom vård och skola med mera..

Denna utarmning drabbar oss alla men framför allt människor i utsatta situationer. I förlängningen,  när den offentliga sektorn urholkas, ser människor att det är svårt att få god hjälp och vill inte längre betala skatt. Detta är mycket farligt för vår välfärd och demokratin.

Vi har hamnat i en ond cirkel som måste brytas.

Så för att tydliggöra den rådande situationen vill vi lyfta fram grundläggande principer inom marknadsekonomi och NPM å ena sidan och grundläggande principer inom välfärdssektorn.

Principer för marknadsekonomi

Den viktigaste principen inom marknadsekonomi  är att gå med vinst. Konsekvenserna av detta faktum var inte så synliga ens för många av oss i välfärdssektorn tidigare, när vård och behandling började privatiseras.  Då var det framförallt engagerade professionella välfärdsarbetare som såg en möjlighet att utveckla sin profession genom att starta egna små företag och/eller knoppa av existerande verksamheter. Drivkraften var ofta att få slippa den ibland tungrodda offentliga byråkratin.

Med åren som gått har bilden förändrats. Små företag har köpts upp och blivit delar av större koncerner ägda av riskkapitalbolag. Det som företagen kan konkurrera med är huvudsakligen pris och effektiviseringar. Detta genererar inte i första hand bättre vård. Det blir också allt svårare för små aktörer att konkurrera med de stora aktörerna för att ta sig in på marknaden.

Principer för marknadsekonomi  inom offentlig sektor NPM

För att främja en rättvis konkurrens har ett omfattande upphandlingssystem byggts upp inom det offentliga, som numera matchas av liknande stora organisationer inom välfärdsföretagen. När avtal tecknas sker det helt ”opersonligt” och gäller ofta flera kommuner och många privata aktörer. När till exempel ett barn ska placeras görs ett ”avrop” – fortfarande helt opersonligt, och de aktörer som är mest aktiva kan få uppdraget.  På villkor som beställaren dikterar. Utrymmet för individuella anpassningar utifrån det enskilda barnet är minimalt.

Där ren marknadsekonomi inte gått att skapa inom offentlig sektor har man skapat organisationer med marknadsekonomiska principer som till exempel köp och sälj enheter eller beställare-/ utförare-organisationer med fiktiva summor eller poäng på olika tjänster. Detta gör att även inom den offentliga välfärdssektorn blir marknadsekonomiska principer överordnade. På samma sätt som när det gäller upphandlingar blir detta hierarkiska system, där beställaren beställer och utföraren därmed ska ”utföra” det beställda. Frånvaron av dialog, matchning och omsorg om människor har, menar vi nått en nivå som blivit vulgär.

Principer för mellanmänskliga arbeten i offentlig sektor

Det finns en samsyn om att välfärdssektorn ska präglas av respekt, dialog och jämlika relationer. Relationerna till  hjälpare (skolpersonal, vårdpersonal, behandlare) ses som primärt viktiga och betydelsefulla, liksom den enskildes rätt att vara huvudperson i sitt eget liv. Det innebär att få svar på relevanta frågor och förklaringar av beslut. Idén om samarbete är central och om  att ta ”den andre” på allvar.  För att skapa detta behövs stabila och kontinuerliga relationer och att människor ”finns kvar” över tid, vare sig det gäller socialsekreterare, familjehem, lärare, vårdpersonal och arbetsledare.

Det här är grundläggande principer som uttrycks i lagstiftning och etiska riktlinjer inom alla områden där samhället på något sätt ska hjälpa och stödja sina medborgare, t ex socialtjänstlagen och principerna för personcentrerad vård inom sjuk- och hälsovården.

Vad får det för konsekvenser i vardagen?

Dialogen bryter samman – i komplexa situationer finns inte färdiga standardiserade lösningar hos den ena eller andra aktören, utan det krävs dialog och samverkan mellan personer från olika delar av systemet som är involverade. Först då kan de unika individuella anpassningar skapas som situationen kräver. Samverkan kräver dialog. Dialogen bryter samman i hierarkiska sammanhang där en part beställer och andra ska utföra det som beställts

Samverkan försvåras – beställar/utförar principer i socialt arbete bryter sönder dialog och samverkan. Man förväntar sig att få det man beställt (som en handelsvara) istället för att man gemensamt förstår och samverkar för att hitta vägar framåt. Lägst pris blir överordnat.

Människor avhumaniseras – ett exempel är den barnmarknad som växt fram inom socialt arbete/familjehemsvård, där barn beskrivs anonymiserat av socialtjänsten på stora digitala plattformar för många företag i syfte  att hitta familjehem.

De olika exempel vi pekar på inom olika delar av samhället, menar vi, är effekterna av allt mer vulgära marknadsekonomiska principer inom domäner som kräver andra etiska principer.

De marknadsekonomiska principerna leder till en dyr och ineffektiv välfärdssektor

Välfärdssektorn behöver reformeras och humanistiska principer som främjar dialog och samverkan behöver bli överordnade ekonomiska principer.

Ingrid Österberg, socionom, VD

AnnMarie Johansson Sahlin, socionom, leg psykoterapeut 

Fanny Marell, socionom, leg psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi