debatt Klimatpolitiska rådet sågar regeringens handlingsplan för klimatet. Men rådet kunde varit ännu tydligare. Det finns punkter där det går att lära av tidigare svenskt miljöarbete, skriver Mats Engström.
Regeringens handlingsplan uppfyller inte klimatlagens krav. Åtgärderna räcker inte och det är oklart vilka effekterna blir av det regeringen föreslagit. Klimatpolitiska rådet använder skarpa ord i sin nya rapport.
Genomgången är en del av nyordningen med årliga analyser av politiken från ett oberoende vetenskapligt råd. Det är ett positivt bidrag till klimatarbetet. Ändå finns punkter där Klimatpolitiska rådet kunde ha varit tydligare, och där det går att lära av tidigare svenskt miljöarbete. Här är tre sådana:
Att gå före nationellt är rätt, men för att påverka andra behöver Sverige förstärka sitt strategiska internationella arbete. Det var en framgångsfaktor för till exempel arbetet mot försurningen och för att rädda ozonskiktet, som jag beskriver i boken Miljöframgångar. Det behövs större institutionell kraft för att bilda strategiska allianser med nyckelländer. Att anställa 20–30 duktiga tjänstemän för detta och öka stödet till miljörörelsens internationella arbete är sannolikt en av de mest kostnadseffektiva klimatpolitiska åtgärderna.
Det behövs både uppmuntran och krav för industrins gröna omställning. Den gröna omställningen av massaindustrin blev en framgång genom kombinationen av innovationskraft i näringslivet och tydliga politiska krav. Så behöver också bli fallet med vägen till klimatneutral produktion av stål, cement och andra energiintensiva material. Det räcker inte med frivilliga åtaganden inom initiativet Fossilfritt Sverige, som ofta är försedda med många brasklappar. Principen om att förorenaren ska betala måste gälla även på detta område, vilken bland annat betyder bindande krav på framtida utsläppsminskningar som villkor för ekonomiskt driftsstöd.
Klimatpolitiska rådet skriver visserligen allmänt om betydelsen av resurseffektivitet, men när det gäller industrins minskade utsläpp väljer experterna en okritisk syn på behovet av framtida elproduktion. Här borde både rådet och Naturvårdsverket göra en bättre egen analys som startar med hur mycket stål, cement och plast som vi verkligen behöver i ett resurssnålt samhälle, innan de önskekalkyler som kraftindustrin och branscherna tagit fram läggs till grund för politiken. Klimatpolitiska rådet kunde också i sitt avsnitt om institutionell förmåga ha kunnat resonera om problemen med dold påverkan via pr-bolag.
Slutligen är social hållbarhet ett villkor för framgångsrikt klimatarbete, i Sverige liksom i EU och i andra delar av världen. Utbyggnaden av välfärden med starka kommuner och kopplingen mellan arbetsmiljö och yttre miljö har varit viktiga faktorer för tidigare miljöframgångar. Ett liknande synsätt behövs i dagens klimatpolitik.
Med detta sagt har Klimatpolitiska rådet presenterat en viktig rapport, som regeringen och de politiska partierna i övrigt borde ta intryck av. Nu behövs en tempohöjning i klimatpolitiken.
Mats Engström
Författare till boken Miljöframgångar – från freonförbud till klimatlag
tidigare biträdande statssekreterare på Miljödepartementet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
