debatt För tredje gången har EU-domstolen slagit fast att Västsahara inte tillhör Marocko. Kommer EU:s medlemsländer nu åter att försöka sätta sig över lag och rätt, undrar Lena Thunberg.
För tredje gången har EU-domstolen nyligen slagit fast att jordbruks- och fiskeavtal mellan EU och Marocko inte kan innefatta Västsahara, eftersom Västsahara inte tillhör Marocko.
Två gånger tidigare har EU nonchalerat sin egen domstols beslut. Marocko har kunnat fortsätta sälja stulen fisk och grönsaker från ockuperade Västsahara till EU-länder.
Den senaste finten från EU-kommissionen var att övertyga Ministerrådet och EU-parlamentariker att det västsahariska folket sagt ja till dessa avtal. En ren lögn. I själva verket hade kommissionen inhämtat åsikter från marockanska organisationer i i den ockuperade delen av Västsahara – inte från västsahariska organisationer och framför allt inte från västsahariernas egen officiella representant Polisario Front.
EU har nu två månader på sig att överklaga den korrekta domen. Kommer EU:s medlemsländer åter att försöka sätta sig över lag och rätt; baskunskapen att man inte får stjäla något som tillhör någon annan?
Sverige har tidigare stått upp för västsahariernas rätt, men nu gäller det att få med sig fler länder.
EU-domstolens senaste dom från september slår inte bara fast att EU-avtalen är olagliga utan också att Polisario Front är västsahariernas legitima representant med rätt att själva förhandla.
Hur kommer den svenska regeringen att agera? Kommer man att bland medlemsländerna driva stenhårt att EU naturligtvis måste följa lag och rätt och därmed inte överklaga domen. Sverige har tidigare stått upp för västsahariernas rätt, men nu gäller det att få med sig fler länder.
EU betalar stora summor för att Marocko ska stoppa strömmen av migranter och flyktingar över Gibraltar sund till Europa. Den hållhaken på EU har Marocko använt genom att hota med att släppa igenom migranter om EU fattar beslut, som den marockanska regimen ogillar. Så skedde senast i somras, då marockanska ungdomar släpptes in i den spanska enklaven Ceuta.
Västsaharafrågan handlar inte bara om en marockansk ockupation sedan 1975. Det handlar också om en avkolonisering från Spanien, som inte har ägt rum korrekt. Därför ligger Västsaharafrågan sedan 1963 på FN:s bord. Varje år diskuteras frågan i generalförsamlingen och i säkerhetsrådet: Västsaharierna har rätt till självbestämmande och självständighet.
Sedan 1991 finns en FN-styrka på plats i Västsahara för att genomföra en folkomröstning om Västsaharas självständighet, men Marocko har lyckats förhindra den med inofficiellt stöd av Frankrikes vetorätt i säkerhetsrådet.
De ursprungliga FN-resolutionerna har under dessa 30 år blivit alltmer urvattnade. Nu ska ockuperad och ockupant nå fram till en politisk lösning med hjälp av ett FN-sändebud. Sändebuden har avlöst varandra med oförrättat ärende inför denna omöjliga uppgift.
Två år och fyra månader tog det för FN:s generalsekreterare att utse ett nytt sändebud efter att den tyske tidigare förbundspresidenten Horst Köhler plötsligt avgick i maj 2019.
Nu blir det den svensk-italienske diplomaten Staffan de Mistura som åtar sig uppdraget. Han lär få arbeta i motvind. Varken FN:s säkerhetsråd eller EU har under de senaste 30 åren visat intresse för att västsaharierna ska få uppleva att internationella lagar även gäller för dem.
Lena Thunberg
Tidskriften Västsahara
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
