Vem är terrorist? Är det någon som kan ge ett glasklart svar? Naturligtvis inte. Ena dagen är man terrorist, nästa frihetshjälte. Så har historien många gånger relativiserat begreppet.
Men i Malmö startade i måndags en rättegång mot Khalid al-Yousef. Han är styrelseordförande för al-Aqsa spannmål som samlar in pengar till palestinska välgörenhetsorganisationer. Man ger pengar och hoppas att de hjälper familjer i Gaza. Problemet är att åklagarmyndigheten tror att de är kopplade till Hamas. Och EU:s alla regeringar har gemensamt beslutat att Hamas ska klassas som terrorister. Om pengarna går till bomber eller barnmat spelar ingen roll. Det är stödet till Hamas som är brottsligt, enligt lagen.
Den lista över terrorklassade rörelser som snabbt upprättades efter 11 september får märkliga konsekvenser. Att en del måste isoleras till varje pris är alla nog överens om. Men det finns andra där enighet är omöjlig. Hamas är en sådan.
Samtidigt som rättegången pågår i Malmö förklarade Carl Bildt att regeringen tänker förhandla med en palestinsk samlingsregering även om Hamas ingår. Det är inte osannolikt att EU, som konsekvens av massakern i Gaza, accepterar Hamas och suddar terrorstämpeln. Vad händer då med fallet al-Aqsa spannmål? Läggs åtalet ner? Om al-Yousef hunnit fällas ska han då friges och få skadestånd?
EU:s terrorlista och följande lagstiftning är inte bra för rättssäkerheten. Europeiska politiker är snabba att kritisera amerikanska övergrepp under "kriget mot terrorismen", men ser inte den egna rötan. Det är ett tröttsamt mönster av självgod hemmablindhet.
De hjälporganisationer som finns i Gaza, till exempel Diakonia, samarbetar säkert, vare sig de vill eller inte, med de Hamaskontrollerade myndigheterna. Är det också brottsligt? Inte i dag. Kanske i morgon. Att ge pengar till Hamas hjälparbete är politiskt osmart – och support till männens globala krig mot kvinnorna. Men det bör medborgarna själva få avgöra.
Terrorlagstiftningen kan urarta till politisk häxjakt. I Frankrike utspelas en ännu märkligare rättegång mot en grupp alternativistiska ungdomar som slängt mobilerna, slutat lönearbeta och bildat en anarko-kollektiv gemenskap i byn Tarnac – de så kallade Tarnac Neuf.
Nyckeltanken är inte att de är terrorister, men inne i en så kallad radikaliseringsprocess på väg mot terrorism. Det är begrepp som nu sprids mellan säkerhetstjänster i Europa. De återkom som grundtanke i den utskåpade rapporten om "radikalisering" i Rosengård som Försvarshögskolan gjort på regeringens uppdrag och presenterades förra veckan.
För frihetens skull måste antiterroristindustrin – späckad med gamla militärer och forskare – sättas under hårdbevakning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
