Vem bryr sig om förorterna?

Husby 2013, Rinkeby 2017. Upploppet förra veckan tyder på att inget har hänt när det gäller glappet mellan politiker och förortsbor, bristen på förtroende och hopp hos de boende.

»Vem bryr sig om oss barn i förorten?/…/Vi som bor i dessa områden vill också vara en del av samhället, inte känna oss som djur i bur. Precis som alla andra vill vi leva i frihet och trygghet«. I en insändare den 27 februari i DN, beskriver Shamm Salih, 16 år från Rinkeby, på ett enkelt och självklart sätt det förmodligen många känner efter de dödsskjutningar som varit det senaste året, och där inte minst Rinkeby varit drabbat av gatuvåldet.

Men Shamm Salih beskriver också en generell längtan efter något fundamentalt, som nog många i Sveriges orter och förorter känner. Längtan efter hopp och framtidstro, trygghet och tillhörighet.

Det behovet blev knappast tillfredsställt under upploppet i Rinkeby förra veckan. Det är lätt att dra paralleller till Husby i maj 2013, när polisens dödsskjutning av en 69-åring blev upprinnelsen till flera dagars upplopp. I Rinkeby följde upploppet på ett polisiärt ingripande mot en efterlyst person. Den stora skillnaden är att i Rinkeby utsattes Rinkebyborna själva för våld och plundring, i Husby riktades aggressionerna mot polisen.

I antologin Bortom kravallerna. Konflikt, tillhörighet och representation i Husby, har sju forskare inom fälten kriminologi, statsvetenskap och ekonomisk historia försökt förstå vad som hände under de nationellt och internationellt uppmärksammade upploppen i Husby. En viktig aspekt, som säkerligen kan appliceras på Rinkeby också, är att de intervjuade Husbyborna upplevde journalister liksom politiker som fixerade vid det explicita våldet och skadegörelsen, istället för att uppmärksamma rasism och strukturella orättvisor som många invånare lever med dagligen, och levt med länge.

Vad har samhället, polisen, politikerna och medierna lärt sig av Husby egentligen? Att det behövs fler övervakningskameror, större polisnärvaro och strängare straff för våldsverkare?

I antologin tecknas genomgående bilden av ett starkt lokalsamhälle, som delvis glömts bort av det omgärdande samhället. Ett segregerat bostadsområde som konsekvent beskrivs förlorat, utsatt, kriminellt. Det beskrivs också av Rami Al-Khamisi i hans Arena Idé-rapport Rörelsejurister, där han som Husbybo ger en initierad röst till en hel förort vars egna röster alltid kommer i andra, tredje eller fjärde hand.

Varför brinner bilar i Rinkeby 2017? Vad har samhället, polisen, politikerna och medierna lärt sig av Husby egentligen? Att det behövs fler övervakningskameror, större polisnärvaro och strängare straff för våldsverkare?

Det fanns i Husby då och det finns i Rinkeby idag ett glapp mellan de styrande och de som ska leva under detta styre. Efter dubbelmordet på två bröder i Rinkeby i december 2016, slöt lokalsamhället upp och skapade nätverket Förorten mot våld. En manifestation ordnades och en kravlista med akuta och långsiktiga nationella krav samt lokala krav och medborgarförslag till ansvariga politiker upprättades och överlämnades. Hur har det gått med den?

Det är ett gigantiskt samhälleligt misslyckande att en 16-åring ens måste ställa frågan »Vem bryr sig om oss barn i förorten?«. Är det inte dags att den frågan besvaras nu, i handling istället för politiska slagord.