Vem får kritisera islam?

Å ena sidan utsätts muslimer och människor som uppfattas som muslimer för rasism och diskriminering i Väst. Å andra sidan pågår det en maktkamp mellan islamister och människor som tror på modernitet. Den kampen har pågått under hela 1900-talet i de länder som kallas muslimska. Numera har delar av vänstern i Väst valt att närma sig islamister. De avfärdar kritiker av islamism för att inte förstå sig på rasismen som finns i Väst. Mer fel kunde de inte ha. Så frågan är: vem får kritisera islam och islamism i dag?

Senast att komma ut som islamisthyllare var skribenten Anders Johansson i Aftonbladet kultur. Han berättade för oss att han med lätthet kunde förlika sig med poeten Mohammed Omars och Irans president Ahmadinejads åsikter. Anders Johansson menar att dessa två islamister "synliggör det hycklande och imperialistiska i en viss typ av västerländsk 'tolerans'", apropå Ahmedinejads närvaro på konferensen om rasism. Johansson anser inte att det i sig är en skandal att Ahmedinejad bjuds in till en konferens om rasism. Vi som tycker det, anser att den rasism armenier, afghaner och inte minst kurder utsätts för i Iran diskvalificerar Ahmedinejad från att tala på konferensen och från att fördöma andra länder. Dessutom är Ahmedinejad en antidemokrat som slår ner alla som organiserar sig för frihet i Iran. Så varför försvarar en svensk vänsterman en antidemokrat? På vems villkor ska vi ha en dialog, undrar Anders Johansson. Jag undrar varför Johansson väljer dialog med två islamister i stället för med exempelvis Mellanösterns feminister. Då skulle han få höra helt andra berättelser om att vara ofri.

Men jag är föga överraskad. Längtan efter att vara radikal och låta radikal är stor hos många vänstermänniskor. Dessutom förenar sig delar av den europeiska vänstern med islamister i det antiimperialistiska projektet – det vill säga USA-hatet – och kring Israel-Palestina konflikten. Med min fiendes fiende är min vän-tänk har vänstern alltså alltmer närmat sig islamister. Att islamisters måltavla har varit och fortfarande är den intellektuella vänstern, fackföreningsaktivister, människorättsaktivister och feminister, tycks ha passerat obemärkt förbi.

Det är dags för vänstern att börja bevärdiga muslimer med samma krav som ställs på ickemuslimer. Det går inte att vara feminist i Sverige men förhandla bort feminismen när det kommer till Hamas för att de kallar sig för och blir betraktade av många som en befrielserörelse. Så vilka borde parametrarna vara för att tolka islam och islamism och bedriva kritik utifrån? Den viktigaste parametern vid kritik av religioner och politiseringen av dem borde vara idén om individers och gruppers frihet och befrielse från förtryck.