Är järnvägen en marknad eller samhällsnytta? Dags att ändra ett avreglerat system som inte fungerar.
30 år av konkurrensutsättning, upphandling och privatisering har gett Sverige världens mest avreglerade järnväg. Infrastrukturminister Andreas Carlsson har till den 19 juni kallat till krismöte med Trafikverket, tågbolagen och stora aktörer som är beroende av järnvägstransporter. Det är på tiden.
För svensk järnväg fungerar inte.
Krismötet understryker järnvägens samhällsbärande funktion. Gods måste transporteras och personer måste kunna resa. Annars funkar inte samhället.
Stort fokus har hamnat på Trafikverkets misslyckade planeringssystem, Marknadsanpassad planering av kapacitet. Det nya planeringssystemet behövs för att möta dagens fragmentiserade järnväg och den ständigt ökande mängden tågoperatörer som konkurrerar om tåglägen och plats på spåren.
Ingen privat aktör har vunnit en upphandling av tågtrafik
Men problemen för svensk järnväg bottnar i synen på järnvägen i sig – är järnvägen en marknad eller en allmännytta?
Historiskt har samhället betraktat järnvägen som ett naturligt monopol. En verksamhet som i grunden är olämplig som marknad. Efter 30 år av avreglering och fragmentisering bedrivs i dag all tågtrafik i Sverige med konkurrens, antingen på eller vid sidan om spåret.
Godstrafiken samt kommersiell fjärr- och regionaltågstrafik konkurrerar på spåren. Den kommersiella marknaden domineras av de statliga bolagen Green Cargo och SJ. Men det finns aktörer från utländska stater och privata företag.
Tågföretagen som bedriver kommersiell tågtrafik konkurrerar samtidigt med den upphandlade persontrafiken om plats på spåren. Bolagens svårighet att planera tågen effektivt ökar behovet av att balansera verksamheten med personalens arbetstider genom till exempel sena schemaändringar.
I de regionala kollektivtrafiksystemen runt om i landet, sker konkurrensen utanför spåret genom offentlig upphandling. Det som kännetecknar den svenska marknaden för upphandlad tågtrafik är att det uteslutande är olika stater som konkurrerar om trafikavtalen.
Ingen privat aktör har vunnit en upphandling av tågtrafik.
Däremot har de danska, finska, franska, kinesiska, norska, svenska och tyska staterna vunnit upphandlingar i Sverige. Det är inte mycket till marknad.
Pressade upphandlingsanbud raderar ut de redan låga vinstmarginalerna i branschen. Bristen på lönsamhet är naturligtvis ett problem för företagen men också för personalen.
Den bristande lönsamheten förstärks av ett begränsat utrymme för innovation och affärsutveckling inom upphandlad järnväg. Beställaren av trafiken kontrollerar i praktiken hela affären, från tågen, tidtabellen till trafikupplägget. Det tågoperatören har att jobba med är personalens arbetstider och arbetsvillkor.
För att säkra lönsamheten och kompensera för problemen på grund av konkurrensen om plats på spåren hamnar fokus på att pressa personalen. Resulterat är personalbrist och en ofta tuff relation till facket.
Konsekvenserna känner vi till – förseningar och inställda tåg. Samhället och näringslivet får ta smällen för en järnväg som inte funkar.
Genom internationella jämförelser har konsultbyrån Boston Consulting Group vid upprepade tillfällen kunnat konstatera att liberalisering och konkurrens inom järnvägen inte har någon positiv påverkan på vare sig utbud, punktlighet eller kvalitet.
Marknaden i sig tillför inga värden till järnvägen.
Den faktor som har betydelse för järnvägen är samhällets vilja att satsa på den. När vi är beredda att lägga skattemedel på järnvägen, så funkar den bättre. Det blir bättre om järnvägen är organiserad utifrån dess samhällsbärande roll.
Det är inte svårare än så.
Varför ta omvägen via avreglering och konkurrens?
Thomas Gorin Weijmer
Tidigare ombudsman på Seko – Service- och kommunikationsfacket med centralt ansvar för Spårtrafikområdet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
