Ledare Så länge det lönar sig att anställa lärare som saknar behörighet riskerar satsningar på kompetens att bli verkningslösa.
Regeringens första 100 dagar har gått och Liberalerna, som styr utbildningsdepartementet, har stolt presenterat sin första stora reform: ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare.
På presskonferensen undviker de elegant att tala om att initiativet till professionsprogrammet togs av den förra regeringen, som utredde och utvecklade det. Skolminister Lotta Edholm har i princip bara behövt copy-pasta ihop redan färdiga förlag till en proposition.
Inget ont i det. Det är bra om bra idéer används. Och professionsprogrammet kan vara en bra idé.
Tanken är att fler lärare ska få kompetensutveckling, och att kompetensutvecklingen ska baseras på etablerad kunskap, det ska, enligt skolminister Lotta Edholm, vara ”ett professionellt kompetensutvecklingsprogram”. Tanken är att programmet ska bidra till att öka statusen på läraryrket genom att skapa bättre och tydligare karriärvägar, inte minst genom att programmet skapar tydligare kriterier för vem som ska kunna ansöka om att bli förstelärare.
Det här är ett grundläggande problem i det havererade svenska skolsystemet
Problemet är: vem ska anställa lärarna som har gått professionsprogrammet?
De lärare som har gått igenom professionsprogrammet kommer att vara dyrare än andra lärare. Det innebär att många skolor kommer att tveka. Den här regeringen har ju valt att utsätta den välfärd som kommunerna ansvarar för, som skolan, för ett finansiellt stålbad. Enligt SKR skulle kommunerna behöva mellan 20 och 30 miljarder i ökning av de generella statsbidragen 2023, bara för att upprätthålla 2022 års nivå på sådant som äldreomsorg, LSS och skolan. Kommunerna fick sex miljarder, och måste alltså antingen höja skatten mitt i en levnadskostnadskris, eller göra stora nedskärningar.
Det finns statsbidrag att söka för förstelärartjänster, så skolorna kan täcka en del av sina ökade kostnader för lärare som gått professionsprogrammet.
Men det ändrar inte det faktum att det som är allra billigast, det är att anställa obehöriga lärare.
Det är den viktigaste orsaken till den ökande kompetensbristen på Sveriges skolor: att vinstdrivande fristående skolor i allt högre grad anställer obehöriga lärare. De satsar på vinstutdelning istället för kompetens och undervisningskvalitet.
Det här är ett grundläggande problem i det havererade svenska skolsystemet: att skolpengen är densamma, oavsett om skolorna har skolbibliotek, elevhälsa, läroböcker. Eller legitimerade lärare.
Den nyliberala tanken är att kvaliteten i skolsystemet ska upprätthållas genom elevers och föräldrars valfrihet. Föräldrar ska välja bort skolor med få behöriga lärare, så att de konkurreras ut. I stället ska skolor som satsar på kvalitet växa, och konkurrera med varandra om de bästa lärarna.
Det är dags att inse att det inte har funkat. Vinstdrivande skolor har inte lett till att andelen behöriga lärare har ökat. I stället har andelen minskat. Läsåret 2020/21 var andelen behöriga lärare 84,5 procent i de kommunala skolorna, i friskolorna var andelen behöriga lärare bara 69,7 procent.
Lösningen är enkelt. Det måste helt enkelt bli mindre lönsamt att anställa obehöriga lärare.
Johan Enfeldt, författare till rapporten ”Därför får vi fler obehöriga lärare” föreslår ett smart sätt: Kräv att skolor som anlitar obehöriga lärare får stå för kostnaden för den utbildning de behöver för att få behörighet. Det skulle ta bort de ekonomiska incitamenten att anställa obehöriga lärare. Och samtidigt öka antalet behöriga lärare.
Det skulle också sänka friskolornas vinstmarginaler. Rejält. Är det därför den tidigare friskolelobbyisten Lotta Edholm tvekar?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
