Vem ska bemanna akutmottagningen?

Pengafrågan går att lösa, men kompetensbristen är skriande.

Det är en dålig idé att låta det militärindustriella komplexet bestämma. Då finns alltid en risk att privata företag som vill göra vinst på militära investeringar lobbar för att dessa investeringar ska gynna just deras företag.

I Sverige vet vi redan att vi är dåligt skyddade mot lobbying. Det finns till exempel ingen karenstid för myndighetschefer. Och vår nuvarande ÖB har haft det häpnadsväckande dåliga omdömet att starta ett företag som är redo att ta uppdrag för betalande kunder samma dag som han lämnar in nyckel kortet när hans förordnade går ut i september, som Expressen avslöjat.

Men även när det gäller helt legitima investeringar i Sveriges säkerhet och försvar, som beslutats utan inflytande från det militärindustriella komplexets flitiga ”rådgivare”, finns det viktiga avvägningar att göra.

Nu har den gamla garnisonsstaden Sollefteå blivit militärstrategiskt relevant igen

I Sollefteå har invånarna förtvivlat protesterat mot att Sollefteå sjukhus förlossning och akutkirurgi har lagts ner. Sollefteå BB Ockupation har suttit i entrén till sjukhuset sedan beslutet fattades om nedläggning 2017. Tre vithåriga herrar från Bäckaskog, Långsele och Sollefteå tog dagspasset häromdagen i aktionsgruppens gula varselvästar, de löste av Anita och Barbro. Olssons i Södra Åbacken och Österforse tar nattpasset, natt efter natt. Hittills har inget hjälpt. Istället har Västernorrland nu högst andel igångsättningar i landet, och det föds allt färre barn på vintern. BB-frågan är ett öppet sår. Om det är svårt – och när det gäller igångsättning av förlossningar till och med farligt – att försöka styra när barn ska födas är det omöjligt att planera akut sjukdom. Förra året dog 18-årige Sollefteåbon Viktor Holmberg av en sprucken mjälte, eftersom kirurgen som skickades från sjukhuset i Örnsköldsvik tio mil bort inte hann fram i tid

Nu har den gamla garnisonsstaden Sollefteå blivit militärstrategiskt relevant igen, och invånarna hoppas på att militärens återkomst och miljardtillskotten till försvarsmakten som Nato-medlemskapet för med sig ska leda till att åtminstone kirurgin kommer tillbaka. Kanske blir Sollefteå en av den 17 militärbasen i Sverige som USA genom det bilaterala militäravtalet DCA får tillgång till?

Det vore ironiskt om Nato, som handlar om att Sverige förbinder sig att skydda andra länders medborgare, leder till att nyfödda och akut sjuka i Sollefteå räddas till livet.

Men det vore också en tragedi om de resurser som krävs för att säkra tillgången till livräddande akutkirurgi och trygga förlossningar på en plats tas från sjukvård på andra håll i landet. Det bor människor också på orter som inte är militärstrategiskt relevanta, och om inte resurserna till sjukvården ökar totalt sett, kommer de nu att drabbas av nedskärningar och nedläggningar istället. Det finns som bekant inga resurser att ta av, det tillskott på sex miljarder som regeringen gjorde nyligen utgör bara en tredjedel av de resurser som krävs för att upprätthålla dagens nivå av vård.

Det är inte bara pengaresurser det handlar om (det är, egentligen, det mindre problemet, pengar kan skapas genom  ett nytt finanspolitiskt ramverk), utan mänskliga resurser. Sverige har en skriande kompetensbrist, redan innan Natomedlemskapet. Vem ska bemanna akutmottagningen för Natosoldaterna? Varifrån ska kirurgerna tas, och de lika nödvändiga narkossköterskorna, undersköterskorna till uppvaket?

Det militärindustriella komplexet har inga svar. Men det måste vi ha.