Den ström av diplomatiska och militära hemligheter som kommer fram genom Wikileaks motiverar att vi ställer oss frågan: Vem är det som vinner på att statliga dokument hemligstämplas?
Dokumenten som nu finns att läsa kan handla om militärer, som genom sekretessen ännu en tid kan dölja att kriget i Afghanistan går sämre och sämre. Eller amerikanska diplomater, som bakom hemligstämpeln tillåts vara groteskt okunniga om svensk politik samtidigt som de själva gör sig märkvärdigare och mer insiktsfulla än vad de är, när de ibland kanske bara kokat ihop en rapport på några klipp ur Dagens Nyheter.
Det har sagts att diplomatin som oumbärlig men hemlig kunskapsförmedling är dödligt hotad av Wikileaks, men att döma av det skräp som kommit i dagen den senaste tiden kan inte hotet vara särskilt överhängande.
Nå, men hemligstämpeln finns väl för att dölja alla tarvligheter som amerikanska diplomater vräkt ur sig om andra länders företrädare? Carl Bildt kan dock glädjas åt att han inte beskrivs som en liten hund, utan trots allt som en mellanstor vovve.
Den amerikanska diplomatins intresse för det personligen är heller inget nytt. När Sverige gick på kollisionskurs med USA om Vietnamkriget i början på 70-talet, beordrades ambassaden att göra en ”karaktärsprofil” på Olof Palme. Men inser man inte att världen består av intressekonflikter, utan tror att roten till det onda är individernas karaktärer, riskerar man hamna fel.
I början av förra seklet betraktade vänstern den hemliga diplomatin som en källa till krig, vilket nog var att ta i väl mycket åt andra hållet. När spioner avslöjar hemligheter för andra länder brukar det vara för att stärka det egna egot eller för att de behöver pengar. Men ibland har landsförrädare sett sig själva som idealister, som menat att om alla vet allt om varandra blir det aldrig krig.
Vad vi bevittnar är en tsunami av information. Liksom den verkliga tsunamin vid jultid 2004, den som gav återverkningar i svensk politik, står oppositionspolitiker som vill avancera och talar med blossande kinder om att regeringen döljer någonting i samarbetet med USA mot terrorismen.
Samtidigt är hela denna gråzon mycket sjaskig. Minns egyptierna som lämnades ut till tortyr. Regeringen kan inte gärna fortsätta tiga om den informella trafiken med personuppgifter över svenskar. Om allting redan läcker som ett såll är det bättre för både USA och Sverige att säga som det är.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
