Vems frihet prioriterar du?

Krönika Ett nyvunnet frihetsbegrepp är en förutsättning för ett nytt ekonomisk-politiskt tänkande. Daniel Lind har läst Joseph Stiglitz nya bok.

Tillsammans med två kollegor tilldelades Joseph Stiglitz ”Nobelpriset” i ekonomi år 2001. Av prismotiveringen framgår att de fick priset för sina analyser av marknader med asymmetrisk information. Stiglitz forskning inom det här området handlar om att identifiera och illustrera situationer då ofullständig information leder till att marknader inte leder till ekonomiskt effektiva utfall. 

Balans stat-marknad

Med insikten att fullständig information sällan föreligger på flertalet av verklighetens marknader, är marknadsmisslyckanden i det närmaste att betrakta som normalfallet. Enligt Stiglitz innebär detta att den marknadspräglade Chicago-skolans apologeter med bevarad trovärdighet inte kan hävda att deras teoretiska idealbild är en god beskrivning av samhällsekonomin så som vi känner den.

Den naiva och verklighetsfrånvända frihetssyn som dominerar vår samtid måste ersättas med något mer nyanserat och verklighetsbaserat.

Tvärtom. Staten och politiken kan – utöver behovet av en fungerande nattväktarstat – många gånger förbättra resursallokeringen och effektiviteten i samhällsekonomin. Det ekonomiskt mest effektiva är inte att välja det ena eller det andra, utan att hitta den rätta balansen mellan staten och marknaden. Båda behövs och kompletterar varandra. Individers och företags agerande enkom i egenintresse leder inte nödvändigtvis till maximal ekonomisk effektivitet. Normer, värderingar och altruism påverkar i hög grad hur vi beter oss som människor och ekonomiska aktörer.

Marknadsliberalt tänkande

Detta är elementära insikter som, tror jag, de allra flesta av oss känner sig bekväma i. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att det politiska samtalet och den sakpolitiska inriktningen i Sverige och omvärlden nästan uteslutande utgår från egenintresset, den osynliga handens och den effektiva marknadens primat. Det här glappet mellan den inom politiken förhärskande idén om verkligheten och hur verkligheten i praktiken ter sig är intressant. Vad förklarar glappet och vad är det som gör att det kan upprätthållas?

I Stiglitz alldeles nyutkomna bok The Road to Freedom: Economics and the Good Society går det att hitta trådar som leder oss i riktning mot ökad förståelse. Han menar att det marknadsliberala tänkande som präglat de senaste 40 årens politik har ökat makten och friheten för vissa grupper och minskat den för andra. De som har gynnats – storföretag, kapitalägare och välbärgade – har använt sin utökade frihet till att skapa samhälleliga strukturer och ett medie- och opinionsklimat som försvårar eller omöjliggör reformer som bär på potentialen att skifta makten till de grupper som har fått sin frihet begränsad.

Alternativt ekonomiskt system

För de, till exempel det fackliga Sverige, som vill (eller borde vilja) se en annan politisk inriktning – bortom Hayeks och Friedmans ideologiska angrepp på löntagarintresset – blir det därför centralt att återta frihetsbegreppet. Den naiva och verklighetsfrånvända frihetssyn som dominerar vår samtid måste ersättas med något mer nyanserat och verklighetsbaserat. 

Den fria och oreglerade marknaden, med minimal politisk inblandning, är i dagens dominerande tankefigur inte bara den enda vägen till ekonomisk effektivitet och produktivitet, utan också en förutsättning för individers frihet och demokrati. Den här tankefiguren har, som sagt, aldrig haft någon grund i hur verkligheten fungerar; den hämtar sitt stöd i ett teoretiskt resonemang som baseras på ett antal antaganden om hur vi som individer är och agerar i olika situationer. Antaganden som inte minst med stöd av den beteendevetenskapligt inriktade nationalekonomiska forskningen många gånger har visat sig vara oförenliga med verkligheten.

Demokratin har urholkats och populismen och högerradikalismen har sett dagens ljus. Fattigdomen har ökat och livschanser fördelas mer orättvist.

Resultaten av den här politiska inriktningen har i allt väsentligt blivit något annat än vad teorin utlovade. Friheten har ökat för några få, men minskat för det stora flertalet. Makt har koncentrerats till de som redan hade makt. Finanskapitalet tvingar oss att följa dess pipa. Demokratin har urholkats och populismen och högerradikalismen har sett dagens ljus. Fattigdomen har ökat och livschanser fördelas mer orättvist. Privilegier ärvs mer än tidigare. Miljöförstöringen har exploderat. Som den liberala filosofen Isaiah Berlin har uttryckt det: Vargarnas frihet leder ofta till fårens död.

Det alternativa ekonomiska system som Stiglitz ser framför sig ska inte bara leverera ekonomisk tillväxt, jämlikhet och ekologisk hållbarhet, utan också leda till högre subjektivt välbefinnande och meningsfull frihet för så många som möjligt. 

Resursstarka intressen

Detta kan möjligen låta en smula utopiskt, men då ska vi beakta att vi i Sverige, med vår statsindividualism, och övriga Norden har kommit längre än andra länder. Vår resa är, enligt Stiglitz, kortare och enklare än andras. Men vi kan heller inte blunda för att det finns resursstarka intressen som med envishet och kreativitet inte vill något annat än att vi ska fortsätta tro att vi inte har några alternativ – att politiken, ekonomin och samhället är som de är. Att vi inte kan komma närmare paradiset än vad vi är i dag.

Men om vi nu utgår från det uppenbara, att vi inom rimliga gränser kan välja vår ekonomiska och politiska framtid: vilka reformer föredrar du, om målet är att öka den meningsfulla friheten för fler? Eller med ett uttryck lånat av Stiglitz: Hur bör den löntagartillvända och progressiva kapitalismens reformagenda se ut?

Daniel Lind