Socialdemokraterna har tappat förmågan att tala om det gemensamma. Det skriver Mattias Vepsä (S) och Anders Österberg (S) och ger tre förslag på vad som borde genomsyra S syn på välfärd.
Debatten om vinstuttag i välfärden är egentligen en debatt kring vilka ekonomiska och ideologiska principer som ska vara bärande i våra gemensamma system. Vi har en tro på politiken som en kraft som kan göra skillnad. Socialdemokratin håller på att förlora en gammal identitet, men utan att ha hittat eller utvecklat en ny.
Följande bör därför avklaras innan vi drar upp ett eget framåtsyftande förslag. Dagens system med valfrihet och obegränsade möjligheter att ta ut vinst skiljer sig från den modell många väljer att kritisera, 1980-talets låsta välfärdsmodell. Vi som skriver tillhör den första generation som har fått uppleva valfrihetsrevolutionen genom vår uppväxt. Detta har inte enbart påverkat välfärden utan hela samhället med stora privatiseringar och utförsäljningar. Vi menar att många av dessa systemförändringar inte gjordes endast ur ett medborgerligt perspektiv. De gjordes ur ett politiskt och ideologiskt.
Det blir svårt att debattera frågan om vinst, minskad jämlikhet och ökade klasskillnader om vi inte tar utgångspunkt i samma verklighet.
Dagens problem är inte fråga om utbud eller valfrihetsproblem för individen. I dag handlar det om hur välfärden blir mer och mer ojämlik i både kvalitet och utfall. Och att vinstintresset tillåts vara överordnat i de bolag som har som uppdrag att leverera vård, skola eller omsorg. Nedprioriterat är fördelning och högsta möjliga kvalitet. 1990-talspolitiken saknar en ordentlig utvärdering och tillåts att fortsätta trots skandaler, stort folkligt motstånd och bevis för växande skillnader.
Utgångspunkten för vår kritik är att välfärden i dag inte fördelar eller omfördelar rättvist. Detta är effekterna av en ekonomisk politik fastslagen mot nyliberala principer. Vinst, konkurrens, utförsäljning, avreglering, privatisering och valfrihet. Sakta förskjuts medborgarperspektivet och vi reduceras till kunder på en marknad. En marknad vilken som helst. Med varor i olika prisklasser och tillgång.
Hur ser en möjlig väg framåt ut?
Vår bestämda uppfattning är att vård, skola och omsorg ska drivas i gemensam regi eller i vissa fall i så kallade non profit-verksamheter. Regelverket bör fastställas på ett sådant sätt att överskott som uppstår kan användas i investeringssyfte för att stärka en långsiktighet och kvalitet i verksamheten. Detta kan liknas vid hur kommunala verksamheter i dag prövas vid varje budgetprocess och där upparbetat överskott kan användas vid behov.
Poängen är att drivkrafterna för verksamheterna ska utgå från medborgarnas perspektiv och behov. Därmed bör såväl möjligheten att påverka välfärden och kvaliteten i verksamheten öka.
Dessa perspektiv bör genomsyra socialdemokratins reformlusta:
- Jämlikhet och frihet som bärande principer. Dessa två går hand i hand och är oskiljaktiga. S har tappat förmågan att tala om det som är gemensamt. Rörelsen från gemensamt till enskilt har fått omvälvande sociala konsekvenser i Europa och USA. Medelklassen har lockats av löftet om bättre välfärd till lägre pris. Löftet visade sig vara tomt. Borgerlighetens projekt är att bygga det ensamma samhället, socialdemokratins projekt borde vara det gemensamma samhället. Allt det som borde vara gemensamt; skolan, välfärden, kulturen, jämlikheten har individualiserats. Man ska göra sina skolval, vårdval, försäkringsval och kundval ensam, utbildningen och kulturen ska slåss på en marknad.
- Politikens plats och tron på politiken. 1990-talet är ett decennium som kommer att gå till historieböckerna som det decennium när vänstern inte formulerade vad som var möjligt, utan år efter år tvingades formulera vad som var omöjligt. Politiken gav vika för marknaden och juridiken. Socialdemokratin måste återfinna den unika koalition mellan klasskänsla och bildning som burit partiet. När en reform har genomförts ska vi alltid ställa oss frågan; ökade reformen rättvisan, friheten och jämlikheten i samhället?
- För jämlikhet och frihet behöver vi en värld att leva i. All socialdemokratisk politik måste vara långsiktigt hållbar. Kampen om resurser hårdnar och människor, regioner och nationer ställs mot varandra. Socialdemokratin måste förmå att lyfta hållbarhet som ett nytt nyckelbegrepp för den framtida politiken. Detta är inte bara kortsiktigt viktigt utan långsiktigt avgörande för en modern och pigg politisk rörelse
Vård, skola och omsorg inte kan jämställas med toapapper eller tuggummi. Socialdemokratins uppgift är att uppfinna sig själv och synen på ekonomisk politik, syftet med välfärd och formulera en politik för jämlikhet och hållbar frihet. Politik handlar om att vinna på både kort och lång sikt. För det krävs både mod och handlingskraft. Mod att göra upp med politiska vägval som kanske visat sig vara fel. Handlingskraft för att ge människor tro på en bättre framtid!
Mattias Vepsä, tidigare förbundssekreterare SSU 2005–2011
Anders Österberg, ersättare Stockholms arbetarekommuns styrelse
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
