Veckans utspel från Moderaterna var inte ett politik- eller strategiskifte. Utan snarare mer av samma dramaturgi.
Veckans skatteutspel var förmodligen inte det sista nymoderata kortet inför höstens val. Möjligen det första kortet i den sista given. Det var inte ett politik- eller strategiskifte. Utan snarare mer av samma dramaturgi.
Firma Borg & Reinfeldt ”överraskar” eller triangulerar. ”Moderaterna svänger – vill höja skatten” blir sedan huvudstoryn i medierna. På högerkanten dyker sedan Urban Bäckström upp från Svenskt Näringslivs bunker. Och centerpartiets högerliberala chefsekonom Martin Ådahl. Båda angriper Moderaterna från höger. Vilket bekräftar bilden. Vilket var syftet med hela manövern.
Så här långt har strategin varit framgångsrik. Förhoppningen är förstås att Moderaterna än en gång ska glida fram som ”mittenparti” och säkra en tredje valseger. Receptet har allt sedan 2006 varit framgångsrikt.
Men går det att upprepa reptricket en gång till? Eller håller alliansen på att trilla över sina egna taktiska fälleben? Det finns ett brittiskt yttryck som fångar problematiken: ”Those who live by spin, die by spin.”
Där den moderata retoriken varit mittenorienterad och flörtat med socialdemokratiska värdeord har politiken i praktiken vart genuint högerorienterad. Skattesänkningarna under de senaste åtta åren har överträffat även de gamla moderaternas borgerliga drömmar.
Förr eller senare hinner verkligheten ikapp retoriken. Budskapet var att vi har råd med lägre skatter och kan behålla samma välfärd, ja till och med få en bättre välfärd. Den ekvationen håller i längden inte streck. Revorna i välfärden har blivit allt mer uppenbara. Följaktligen blev den senaste skattesänkningen (det femte jobbskatteavdraget) inte någon succé varken i debatten eller i opinionen.
Veckan skatteutspel ska förstås lyfta förtroendet för regeringen och få upp stödet bland väljarna. Moderaterna backar inte från huvudlinjen. I Moderaternas program står fortsatt sänka skatter. Och de övriga borgerliga partierna driver på för glatta livet. Missgreppet att föreslå minskade bidrag till studenter kommer förmodligen att korrigeras inom kort. De nya moderaterna lär riskminimera in i kaklet.
Socialdemokraterna har under senare år knaprat in på Moderaternas förtroendeövertag. Men enligt exempelvis Ispos senaste opinionsmonitor har Moderaterna fortfarande ett visst övertag när det gäller ekonomin. Något Anders Borg försöker spela på. Argumentet för dessa marginella skattejusteringar är inte att vi behöver mer pengar till välfärden utan att det framtida konjunkturläget kräver att staten sparar i ladorna.
Sören Holmberg har fått äta upp sin spådom om att det var kört för alliansen i valet 2010. Finanskrisen 2008 gynnade Borg & Reinfeldt. Sedan kom haveriet kring det rödgröna samarbetet. Det kommer inte att hända den här gången. Holmberg får förmodligen rätt, men först till denna höst.
För Socialdemokraterna är läget ljusare än på länge. Men opinionssiffrorna imponerar inte. Kanske har all turbulens i partiet de senaste åren lett till att partiets potentiella tak numera ligger på cirka 35 procent. Mona Sahlin hade högre opinionssiffror än Löfven när det såg som bäst ut i början av förra mandatperioden. En prognos är nog att socialdemokraterna hamnar någonstans mellan 30 och 35 procent.
Mycket tyder alltså på Stefan Löfven blir statsminister i höst. Men sedan ska han regera också. Socialdemokraterna kan mycket väl hamna i ett danskt dilemma med ett snabbt krympande regeringsunderlag.
Med en stark vänster utanför regeringen. Och ett starkt högerpopulistiskt parti vid sidan om. Då gäller det att kryssa mellan höger och vänster. Vilket förutsätter både strategi och politisk fingerfärdighet. Och kvalificerad konståkning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
