Verklighetens Britt-Marior

debatt Verklighetens Britt-Marior befinner sig långt från den uppdiktade nidbild som CUF använder i sin kampanj mot arbetsrätten. Låt oss istället berätta hur verkligheten gestaltar sig på Sveriges största arbetsplats, skriver lärarna Britt-Marie och Britt-Marie.

Lärarna har en arbetsbelastning som gör det svårt och ibland helt omöjligt att ta ut de raster man har rätt till. Det gäller självklart även Britt-Marie.  Orsaken kan vara dåligt planerade scheman och ett arbete som ständigt hopar sig med för lite tid till för- och efterarbete av lektioner. Därtill kommer att lärarna i drygt ett år fått en kraftigt ökad arbetsbelastning där man förväntas göra samma jobb utan större skyddsåtgärder och dessutom snabbt tvingats växla arbetsformer mellan distans- och närundervisning. I värsta fall har man behövt klara bägge undervisningsformerna samtidigt.

Nästan hälften av de som jobbar inom vård, skola och omsorg har upplevt en större stress på grund av pandemin. Tre av tio har så hög stressnivå att de är i riskzonen för utmattningssyndrom. Det är helt orimligt att personer ska få betala en tung arbetsbelastning med sin hälsa. Självklart är pauser viktiga för återhämtning. Det ökar såväl trivseln som kreativiteten vilket alla tjänar på. Men CUF:s halmgubbe – som vägrar att lämna personalrummet – finns förstås inte.

Själva premissen att någon blockerar möjligheten att få jobb är fullständigt felaktig. I vår bransch har vi istället ett skriande behov av att bli fler. Över 35 000 lärare har lämnat läraryrket de senaste åren. Enligt Statistiska centralbyrån kan 60 procent av lärarna utanför skolan tänka sig att återvända om de får rimligare arbetsvillkor. CUF gör sig alltså skyldig till dubbelfel. Det finns inga kaffedrickande latmaskar som blockerar nyanställningar och fler lärare behövs verkligen.

Det är bekymmersamt att en stor ungdomsorganisation fått en sådan vrångbild av yrkeslivet.

Trots den omfattande lärarbristen kan det uppstå övertalighet av lärare. Det kan till exempel handla om att elever väljer andra skolor eller flyttar av andra skäl. Då måste det finnas en ordning utan godtycke om vem som får sluta. För om arbetsgivare får möjlighet att utan någon saklig grund göra sig av med anställda skulle det till exempel kunna drabba personer med hög sjukfrånvaro. Arbetsrätten är ett skydd för svaga grupper och ingen kokong för drönare.

Slopad arbetsrätt skulle dessutom ge frispråkiga stora problem. De som påtalar missförhållanden skulle riskera att förlora sin anställning. I en tid när skolor konkurrerar med varandra om elevers och föräldrars gunst är det lätt för skolledare att böja sig för tillfälliga och lättflyktiga opinioner som snabbt piskas upp via sociala medier. Resultatet blir en osund tystnadskultur.

Det är bekymmersamt att en stor ungdomsorganisation fått en sådan vrångbild av yrkeslivet. Det om något visar att vi behöver en kraftfull satsning på studie- och yrkesvägledningen i skolan. Drygt hälften av studie- och yrkesvägledarna uppger att antalet elever man ansvarar för är orimligt. Det behövs ett riktmärke som begränsar antalet elever som en studie- och yrkesvägledare ansvarar för. Kanske kan det på sikt bidra till att förbättra kunskapsläget bland ungdomar om hur det fungerar på arbetsplatser. Vi hoppas på det.
I bästa fall kan vi få CUF:s hjälp att driva på för bättre studie- och yrkesvägledning och också bidra till att ungdomar söker sig till den framtida arbetsmarknaden som finns för lärare. Men då måste man nog skaffa sig en mer realistisk syn på de krav och förväntningar som arbetslivet ställer.

Britt-Marie Selin
Lärarnas Riksförbund
Stockholm

Britt-Marie Vestin
Lärarnas Riksförbund
Katrineholm