söndagskrönika Ingen gång blir den politiska frågan om att få livet att gå ihop tydligare än under advent. Låt oss uppgradera välfärden till att möta dagens föräldrars livspussel, skriver Veronica Palm.
Äntligen är det advent igen. Jag har en stor förkärlek för traditioner som innehåller mysig stämning och sötsaker. Advent är min bästa.
Jag frossar i pepparkakor, änglar, stjärnor, amaryllis, halmpynt, virkade små hjärtan, hyacinter, mer eller minde söta tomtar, ljuslyktor, apelsin med nejlikor, glögg, kanel i kaffet och allt annat jag kan hitta på som förstärker min omättbara lust på adventsmys.
Men precis som alla andra förvånas jag varje år över hur mycket jobb som hopar sig just i december. Både saker som ska bli klara innan årsskiftet, hur det förväntas att vara social och härlig på glöggmingel och de orimliga krav som ställs på den förälder som har barn i förskolan och skolan.
Mina barn är så stora nu att jag är ute på andra sidan den tio år långa hämta-och-lämna-perioden som styr en förälders liv med järnhand.
Men jag ser på mina yngre systrar att kraven knappas blivit mindre på vad en förälder förväntas göra och delta i under advent. Ingen gång blir den politiska frågan om att få livet att gå ihop tydligare än under advent.
Då ser vi kulmen på det samhälle som mal ner, framför allt, unga kvinnors hjärnor och kroppar till utbrändhet, utmattning och sjukskrivning. Det som kommit att kallas för livspusslet, och som i förlängningen blivit närmast en folksjukdom, är en verklighet som arbetarrörelsen till stora delar stått handfallna inför.
Utan tvekan är det samhälleliga orsaker till att människor inte får livet att gå ihop, och många så till den grad att de blir sjuka av det. Ändå har de politiska lösningar som presenterats varit individuella och isolerade till innanför hemmets fyra väggar.
Det är hög tid för arbetarrörelsen att omfamna en verklighet som berör och påverkar människors liv och ge svar som anstår den kraft som lyft det här lilla landet ur armod och fattigdom.
Stora delar av vårt liv levs på jobbet, självklart måste arbetslivet gå ihop med livet. Trygga anställningar, kortare normalarbetstid, rätt till heltid och skärpt arbetsmiljöarbete borde vara självklara åtgärder för att få livspusslet att gå ihop.
Om du kunde signa upp dig på att köpa middag med dig hem när du lämnade på förskolan skulle du slippa ett av eftermiddagens stora stressmoment.
Strukturella problem måste lösas strukturellt och samhällsproblem löses bäst tillsammans.
Det är dags att utveckla välfärden till att passa en familj där båda föräldrarna har huvudansvar för barn och hem och båda föräldrarna har lika självklar plats på arbetsmarknaden, och för familjer med bara en förälder eller fyra lite olika under olika veckor.
En delad föräldraledighet är självklart det bästa sättet att använda gemensamma pengar för att understödja jämlikhet i hemmet, men det räcker inte.
Jag vill, precis som jag sagt tidigare, ha en all-inklusive-förskola. En förskola som ger barnen, föräldrarna och personalen möjlighet att fokusera på det viktiga.
Om förskolan exempelvis hade galonisar och stövlar till alla barn skulle föräldrar slippa släpa mellan hemmet och förskolan och riskera glömma mellan pappa- och mammaveckor, personalen skulle slippa tjata och hitta tillfälliga lösningar och alla barn skulle kunna leka på lika villkor i de allra roligaste geggapölarna.
Om du kunde signa upp dig på att köpa vällagad, familjevänlig middag med dig hem när du lämnade på förskolan skulle du slippa ett av eftermiddagens stora stressmoment.
Om varje förskola hade en uppsättning lusselinnen, pepparkaks- och tomtedräkter skulle många mammor slippa trängas i panik vid Åhléns den 12 december varje år. Tillsammans är smart helt enkelt.
Och nog vore det mer logiskt och bättre för alla om skolbarnens fritidsaktiviteter kunde ligga i anslutning till skoldagen, om fotbollsklubben tränade på skolgården efter mellis eller om scoutpatrullen samlades utanför fritids vid fem.
Föreningslivet behöver stöd för att utöka sin verksamhet så att fler barn kan vara med och fler föräldrar slpper åka runt för att hämta och lämna enligt ett snillrikt skört schema för att få alla nöjda och middag på bordet varje vardag.
Arbetarrörelsens bästa gren är att med reformer möta de problem människor upplever i sin vardag. När det gäller att få vardagen att gå ihop finns stora utmaningar, så det är bara att sätta igång. Låt oss uppgradera välfärden till att möta dagens föräldrars livspussel.
När jag idag tänder mitt första ljus ser jag fram emot en advent utan lussetåg på förskolan och utan julfika på för låga stolar i ett proppfullt klassrum. Jag saknar det. Det gör jag.
Men jag minns också baksidan och önskar framtidens föräldrar lite mer lugn och lite mindre stress.
Det brukar sägas att julen är barnens högtid, så låt oss rigga ett samhälle där vi ger våra barn föräldrar som har ork, kraft och glädje att fullt ut njuta med sina uppspelta tomtenissar när de slickar på de elektriska ljusen på förskolans råkalla gård i december.
Veronica Palm är socialdemokratisk debattör och författare. Hon började sitt yrkesliv som barnskötare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
