Det är tandlöst att säga sig arbeta för höjd lärarstatus och förbättrade arbetsvillkor samtidigt som man inte är beredd att betala för det. Kvalitet kostar, skriver Vesna Prekopic, frilansjournalist, tidigare skolledare.
Det är utmärkt att delar av Sveriges lärarkår har fått 5 000 eller 10 000 kronor mer i sitt lönekuvert, tack vare statsbidraget för karriärtjänster. Om ett par veckor börjar den andra omgången förstelärare och lektorer sina tjänster. I år har 11 000 nya karriärtjänster tillsatts som tillsammans med förra läsårets 3 000 ska bidra till att förbättra elevernas måluppfyllelse, samtidigt som läraryrkets status höjs. Men att vara förstelärare är inte ett individuellt arbete, det handlar om att få ett kollektiv att växa.
Försteläraren Pia Kangas på DN Debatt den 27/7 har helt rätt i att organisation och arbetssätt måste ses över på varje skola för att förstelärarna ska kunna utföra sitt uppdrag. Särskilt viktigt är det, som Kangas påpekar, att förstelärarna får konkreta uppdrag med syfte att sprida och dela med sig av sina kunskaper, så att kunskaperna hos professionen som helhet utvecklas.
Det är minst lika viktigt att kommuner och fristående skolor ser till att dessa uppdrag formas efter de behov som finns. Vilka strukturer finns på skolan som främjar eller hindrar lärandet och utvecklingen bland elever och lärare? Fokus måste ständigt ligga på elevernas måluppfyllelse och undervisningens utveckling både när förstelärare utses och deras uppdrag utformas.
För att kunna sprida och dela med sig av kunskap behövs tid för försteläraren och lektorn. Men det krävs också tid för kollegorna på skolorna. Individuell och gemensam tid för planering, genomförande och utvärdering. Tid för att med kollegor gå igenom lektionsupplägg likväl som läsårsupplägg. Tid för analys och systematiskt kvalitetsarbete, både i teori och praktik. Det krävs helt enkelt både kvalitativt för- och efterarbete för kvalitativ elevundervisning och kollegialt lärande.
Tiden ska dock inte tas från undervisningen. Däremot bör sådant av administrativ karaktär som inte är kopplat till undervisning reduceras eller tas bort. Det gäller samtliga lärare. Rektor och huvudman har utsett de bästa av sina lärare till förstelärare. Visst är det väl dessa lärare som eleverna bör möta i undervisningen? Och visst är det en förutsättning för kollegialt lärande att dessa utvalda förstelärare ges tid att utvecklas ihop med sina kollegor?
I Skolverkets rapport ”Vem är försteläraren?” som kom i februari i år sammanställdes de första erfarenheterna från karriärreformen för lärare. Där står att 84 procent att huvudmännen anser att förstelärarna ska lägga sin tid på att handleda och coacha kollegor och ungefär lika många tycker att de ska ägna sig åt att skapa mötesplatser för pedagogiska diskussioner. Helt i enlighet med regeringens intentioner.
Däremot har 93 procent av förstelärarna tidsbegränsade uppdrag, med det vanligaste intervallet på 12-23 månader. De allra flesta huvudmän, 90 procent, har angett att anledningen till tidsbegränsningen är att ”finansieringen kan försvinna i framtiden på grund av nya politiska beslut”. Ska det tolkas som att kommunerna inte tänker satsa på karriärtjänster utan statsbidrag?
Det är kanske dags att staten sätter lite press på kommunerna och det är kanske dags att skolpolitiker, förvaltningschefer och rektorer samlas kring skolans situation och tänker längre än till nästa mandatperiod eller budgetår. Läpparnas bekännelse kommer inte fungera. Att säga att man vill satsa på karriärtjänster både som ett led i att höja lärarnas status och att aktivt arbeta skolutvecklande måste gå hand i hand med praktiska förutsättningar.
Det är tandlöst att säga sig arbeta för höjd lärarstatus och förbättrade arbetsvillkor samtidigt som man inte är beredd att betala för det. Kvalitet kostar. På rektorsutbildningen lärs grunderna i ekonomisk styrning ut och hur något som är kostsamt kortsiktigt, kan bli lönsamt långsiktigt. Det är kanske något som politiker och tjänstemän också bör förkovra sig i.
Vesna Prekopic, frilansjournalist, tidigare skolledare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
