Det är skolans uppdrag och ansvar, inte privata läxhjälpsaktörer eller föräldrar, att ge alla barn i Sverige möjlighet till god utbildning. Det skriver Vesna Prekopic, frilansjournalist och biträdande rektor.
Två vd:ar för två stora privata aktörer på läxhjälpmarknaden har skrivit en debattartikel (DN 24/6) där de argumenterar för hur fler skulle kunna använda rutavdraget för läxhjälp. Två företagsledare som med draghjälp av skattesubventioner säljer tjänster till vissa, som borde vara gratis för alla.
I dagens Dagens Industri (26/6) skriver PM Nilsson i sin ledare att det är föräldrarnas ansvar att vända skolans resultat, eftersom föräldrarna utgör samhället och ”samhället måste börja anamma det fokus på kunskap som finns i skolan”. Föräldrarna ska enligt PM Nilsson se till att barnen sysslar med läxläsning, varvat med skogspromenader och besök på museum samtidigt som de tvingas ha tråkigt, vilket jag gissar ska vara både karaktärsdanande och en framgångsfaktor studiemässigt.
Ibland tycks skoldebatten omges av ett orwellskt nyspråksskimmer. Samhället ska alltså anpassas till skolan genom att privata företag ska sälja läxläsning för att öka skolresultaten och föräldrar ska valla sina barn i skogar och museisalar för sinnlig stimulans.
I vårt segregerade skolsamhälle har elever från socioekonomiskt starka hemförhållanden goda förutsättningar att klara skolan. Men vem ska hjälpa de andra? De som råkar ha föräldrar som är låginkomsttagare, sjukskrivna eller arbetslösa eller som inte kan svenska språket tillräckligt för att själva kunna hjälpa sina barn?
Är det inte så att skolan bör anpassas till samhället i stället? Den skola som en gång i tiden ansågs vara ett sätt för alla samhällsmedborgares barn att skapa sig en god framtid, med likvärdig utbildning som möjliggörande faktor tycks ha bleknat bort i marknadiseringens kulörta reklamkampanjer. Istället har en skola vuxit fram där de som har ekonomiska resurser är de som erbjuds hjälp och de som inget socioekonomiskt eller kulturellt kapital har, helt enkelt lämnas kvar.
Det är varken privata läxföretag eller aktiva föräldrar som är lösningen på skolans sjunkande resultat. Det är naturligtvis skolan och dess huvudman som ska se till att eleverna får det stöd, och extra stöd, de behöver för att klara sina studier. Pedagogiskt innehåll, organisatorisk utformning och teknisk utveckling behöver anpassas till så att alla elever och deras behov blir tillgodosedda.
Att tro att fler elever kommer klara kunskapskraven för att reglerna för skattesubventionerad läxhjälp förändras är ett hån mot tanken om en likvärdig skola. En tanke som är uttalad i skollagen.
Elevers skolframgång ska inte bero på hemmets ekonomiska, praktiska eller kunskapsmässiga resurser. Om vi fortfarande vill att samhället ska se till att alla barn och unga får en så likvärdig utbildning som möjligt, är det skolan det ska bero på.
Vesna Prekopic, frilansjournalist och tidigare biträdande rektor
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
