Den sociala och generella bostadspolitiken är historia. De allmännyttiga bostadsföretagen ska numera verka enligt strikt marknadsmässiga principer. Enligt den nya lagen som antogs den 1 maj 2012 får de inte ta sociala hänsyn eller subventionera sin egen bostadsproduktion.
Det blir svårare att bryta den etniska och sociala bostadssegregationen. En fungerande bostadsmarknad erbjuder en mångfald av boendealternativ. Det faktum att framför allt etniska minoriteter samlas på samma plats är inte förvånande. Och inte i sig negativt. Det kan stärka både individerna och kollektivet. Men om de stängs ute från samhället produceras sociala problem, hög arbetslöshet och fattigdom.
Debattens fokus ligger just nu ofta på att vissa kommuner inte tar emot nyanlända invandrare. Kommuner som Danderyd och Vellinge har rest vita murar mot resten av Sverige. Detta förtjänar all uppmärksamhet. Men det finns också andra problem: bristen på bostadspolitik.
Ett av flera skäl till att Sveriges ekonomi går på tomgång är att bostadsbyggandet av framför allt hyresrätter är på tok för lågt. Såväl bostadsföretagen som medborgarna har pålagts en ekonomisk tvångströja. Orsaken är att Sveriges riksbank och regering bergtagits av ett slags skuldparanoia. Denna kryddas med myten att Sverige ruvar på en bostadsbubbla.
Bostadsföretagen kan inte låna till nya bostadsprojekt. Trots stora behov. Och med ett bolånetak för privatpersoner på 85 procent av marknadsvärdet har småhusbyggandet kapsejsat. I dag krävs att du har pengar på banken för att kunna köpa en bostadsrätt eller bygga ett hus. Eller föräldrar med stora ekonomiska resurser. Bolånetaket är i praktiken en klassbarriär.
Om det finns tillgängliga hyresrätter, bostadsrätter och villor får vi en rörlighet på bostadsmarknaden. Dessa flyttkedjor skapar en geografisk och social rörlighet som överbryggar klassmässiga och etniska klyftor. Politiken måste också mycket mer aktivt se till att nya bostadsområden inrymmer olika upplåtelseformer. I Sverige har ”social housing” varit bannlyst. Men när den generella politiken i praktiken avskaffats är det nog dags att pröva nya modeller.
Svenskt Näringslivs Quick-fix-lösning är att införa marknadshyror. Det vill säga att allmännyttans normerande roll för hyressättningen avskaffas. Bruksvärdesystemet är redan som en schweizerost – full av hål. Det är i praktiken fri hyressättning i nyproduktion. Det enda bombsäkra resultatet är att hyrorna i allmänhet och i synnerhet i centrala lägen kommer att gå upp. Något som av rent ekonomiska skäl skulle underblåsa segregationen ytterligare.
En återupprättad men reformerad fastighetsskatt är rimlig både av ekonomiska och fördelningspolitiska skäl. Den kan kombineras med rejäla bostadsbidrag riktade till flerbarnsfamiljer, studenter och familjer med låga inkomster. Invändningarna lär komma som ett brev från Timbroposten: fyfyfy! bidrag!
Det intressanta i sammanhanget är att bidrag tydligen är ok om de riktas till vissa grupper och boendeformer (bostadsrätter och villaägare). Rut- och rotbidragen uppgår till 16 miljarder kronor 2013 enligt regeringens egen budgetproposition. Det är en enorm subvention av en privat värdehöjning och en omvänd fördelningspolitik av gigantiska mått. Det är hög tid att vända på den ekvationen.
Fotnot: Eftersom vi är nio ledarskribenter – Malena Rydell är ännu föräldraledig på halvtid – kommer vårt tema att pågå i ungefär två veckors tid. Vi kommer att göra några ”tillfälliga avbrott” för andra ämnen som måste kommenteras, som partiledardebatten på onsdag. Våra ledare i temaserien kommer att märkas med taggen #sdurrd i sociala medier. Följ diskussionen. Tänk på att bemöta varandras åsikter med respekt och i god samtalston.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
