debatt Regeringen vill inte utvärdera den nuvarande narkotikalagstiftningens effekter. För mig som socialdemokrat är denna signal- och symbolpolitik främmande, skriver Johan Gynnhammar.
På regeringens uppdrag har Folkhälsomyndigheten (FHM) presenterat en rapport med sex åtgärdsförslag för att förebygga användning samt medicinska och sociala skadeverkningar av narkotika. Ett av förslagen var att utvärdera den nuvarande narkotikalagstiftningens effekter, något som inte har gjorts sen år 2000. Regeringens svar har varit ett blankt nej.
Regeringens, genom ansvarig minister Lena Hallengren, reaktion är svår att förstå. FHM:s experter har inte föreslagit något kontroversiellt. Myndigheten har inte ens tagit ställning för ett förslag. Det framgår i utredningen att de enbart anser att kunskap saknas kring den nuvarande narkotikalagstiftningens konsekvenser, både positiva som negativa. Så vad är det egentligen regeringen vänder sig emot, kunskapen i sig?
Att FHM lyfter fram behovet av att utvärdera narkotikalagstiftningen, och då särskilt den kriminalisering av eget bruk som varit gällande sen 1988, är inte förvånande. Sen kriminaliseringen har vi sett en illabådande trend med allt fler narkotikarelaterade dödsfall. Räknat per capita ligger Sverige idag tyvärr i topp i fråga om antalet döda (här ska påminnas om att siffror är svåra att jämföra mellan stater). Det har med rätta oroat regeringen och rapporten som nu ignoreras är en del av arbetet att bryta trenden.
Det är inte heller bara FHM som lyft fram behovet av en översyn. Lagstiftningens effekter har även ifrågasatts av flertalet forskare inom bland annat kriminologi, rättsvetenskap och psykiatri. Även politiskt har behovet av att utreda narkotikalagstiftningen förts fram, framträdande är bland andra Sveriges kommuner och regioner (SKR) och allra senast riksdagens socialutskott. Vårt grannland Norge har gått längre och tagit beslut om att gå från fokus på bestraffning av missbruk till vård.
Vad är då regeringens argument för att en utvärdering är helt fel? Är det att forskning och empiri talar för nuvarande lagstiftnings goda effektivitet? Nej, argumentet är att det skickar fel signaler, eller som Hallengren formulerade det i en intervju hos SvT: ”Jag vill inte säga till en hel generation unga människor att det är okej att handla, stoppa i fickan och använda narkotika för eget bruk. Därför finns det ingen anledning att utreda den frågan.”
För mig som en gång valde att engagera mig i Socialdemokraterna för att partiet har en stark tradition av att i reformarbetet kombinera en positiv syn på människan, strävan efter vetenskaplig förankring och pragmatisk hållning till de parlamentariska förutsättningarna är denna signal- och symbolpolitik främmande.
Ska socialdemokratin komma tillbaka som en dominerande kraft i svensk politik krävs att den kan formulera en ordentlig socialpolitik fri från moralism. Där är vi inte idag, men dit kan vi hitta. Första steget är att regeringen omprövar sin känslomässiga och ovetenskapliga hållning.
Johan Gynnhammar
Socialdemokrat och jur. studerande, Örebro
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
