Våldet mot EU-migranterna påminner om raskravallerna i Jönköping på 40-talet. Händelserna sker inte i ett vakuum.
Under en sommarvecka i juni reste skrothandlare Bengtsson runt på ett lastbilsflak och misshandlade ”tattare”. I en dokumentär i P3 av Sara Lundin beskriver två i dag vuxna resandekvinnor hur folkhopen bröt sig in i deras bostäder, slog deras släktingar blodiga. Rev sönder mammans kjol.
Jönköpingskravallerna 1948 fick landet att skämmas redan på den tiden. Men i dokumentären skildras också effektivt hur det omgivande samhället – vissa öppet, andra mer subtilt – i grunden gav Bengtsson rätt. Och hur resandefolket avhumaniserades och utmålades som en ”tattarplåga”.
Mönster upptäcks lättast i efterhand.
På nationaldagen 2015 attackerades 26-årige George med frätande vätska i ansiktet när han vilade sig i en park i centrala Stockholm.
Det är ett i raden av uppmärksammade fall där människor som tigger utsätts för våld och ofredande.
För bara några veckor sedan dömdes en 25-åring för olaga hot efter att ha dödshotat en grupp romer i Knivsta och hällt tändvätska över deras saker. Enligt vittnesuppgifter – som förbisetts av åklagaren, men som uppmärksammats av Sveriges Radio – hällde han även tändvätska över en flicka.
I Örkelljunga i vintras körde två män upp framför en kvinna som satt och tiggde utanför en butik och sprutade ut dieselavgaser över henne tills hon flydde. Händelsen filmades och lades ut på Facebook där den enligt lokala medier delades över tusen gånger.
Den som läst sin dagstidning det senaste året vet att fallen är många, många fler.
Förmodligen borde vi för länge sedan ha börjat tala om en ny antiziganistisk våg.
Även i dag är misshandlarna påhejade, i hattrådar på Flashback och Facebook. Där florerar föreställningar om romer som är som hämtade från hatet mot ”tattare” under 40-talet. Precis som då handlar det mindre om rena rasfördomar, och mer om en dehumaniserande syn på människor som parasiter. Mannen som trakasserade romer i Kista beskrev det som att han ”rensade upp”. Precis som skrothandlare Bengtsson var han övertygad om att han gjorde samhället en tjänst.
Problemet är att vi fortfarande talar om detta som enstaka galningar. Vi vet inte så mycket om hur mönstret ser ut i dag.
Från Brottsförebyggande rådets statistik kan man utläsa att de antiziganistiska hatbrotten har ökat de senaste åren. Men det förs inte någon specifik statistik över våldet mot EU-migranter – något som inte är så konstigt, eftersom de inte är klassade som en av de grupper som lagen ska skydda.
Men det skulle behövas en nationell kartläggning av brott som begåtts specifikt mot den här gruppen. Medierapporteringen pekar mot att det finns flera faktorer som är nya och särskiljande för de här brotten, som tyder på bristande kompetens: Det är svårt att få människor att vittna. Och vid den uppmärksammade branden i Högdalen missade polisen den hotbild som fanns mot lägret med stenkastning, uppskurna tält och en intensiv hatkampanj på Flashback.
En sådan strategi skulle också kunna hjälpa oss att ta tag i den känsliga, men nödvändiga frågan: Vad är det i samhället som gör att en man kan förstöra utsatta människors ägodelar och tro att han är en hjälte? Hur går det till när vi formar vår tids skrothandlare Bengtsson?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
