Välfärdsvinst Nej, medborgare i samhället och kund i en butik är inte samma sak. i stället för ett halvdant förslag om vinsttak behöver vi en folkomröstning om välfärden och vi behöver den nu! skriver Andreas Hellström, fackligt förtroendevald i GS- facket.
»Mer skattepengar ger inte mer vård«. Orden yttrade en liberal föreläsare på fullt allvar till en grupp unga människor med vilja att påverka framtiden.
De smålog först. Men skrattet fastade i deras halsar; varav en var min.
Vi insåg att den här människan verkligen trodde på vad han precis hade sagt. En av alltför många som talar om gamla, om sjuka och om skolelever som om de vore kunder i en hemelektronikbutik.
Produkten som säljs är välfärd och köparna är de utsatta i samhället.
Han såg inga problem med det. Ju mer föreläsaren talade, ju fler ekonomiska modeller och teorier han lade fram, desto tydligare blev det; han hade glömt bort människan.
»Om ett välfärdsföretag går under så är det bra, för då kan ett annat företag ta över verksamheten och bedriva det bättre.« Så fortsatte han förklara hur en marknad fungerar och varför det är bra även i välfärden.
Han lät som om han pratade om ett företag som tillverkade dåliga komponenter till tv-apparater och därför tappade kunder och fick lägga ned. I hans värld kanske det inte är någon skillnad. Det är likställt att bli utan en tv-apparat och att bli utan vettig utbildning eller vettig vård.
Han talade om gamla, om sjuka och om skolelever som om de vore kunder i en hemelektronikbutik.
Men människor är inte komponenter i en tv-apparat! Och jag ska försöka förklara det med ord som även en liberal kan förstå:
«”Produkten« som välfärdsföretaget »säljer« är en människa och hennes förmåga att ta hand om »kundens« behov. Då gäller det att det är en bra »produkt«. och att »kunden« vet vad en bra »produkt« är.
Hur skapar man en bra »produkt människa«?
Jo, genom att investera i den. Man ser till att den inte blir överhettad. Att produkten fungerar friktionsfritt tillsammans med andra komponenter i konstruktionen. Man ser helt enkelt till att »kunden« inte får en ny »produkt« hemskickad till sig varje dag för att konstruktionen inte fungerar som den ska.
Men hur ska då »kunden« veta att hen har »köpt« en bra »produkt«?
Det här borde ju vara den lätta delen, men det är här det blir klurigt.
Välfärdsmarknadens kund, exempelvis en skolelev, har ingen aning om hur produkten ska fungera för att den ska kunna betecknas som bra. Eleven gör nämligen debut på den här »marknaden«.
Inte heller den gamle, som mer än allt i världen, vill ha en »produkt« som den kan sitta på en parkbänk och samtala med ett tag, kan göra sin röst hörd när produkten inte har tid för det.
Som ni noterar blir språkbruket löjligt. Men det visar också väldigt tydligt skillnaden mellan hur dessa människor, och ansvarskännande människor, resonerar.
Valfriheten och den privata sektorn kan existera parallellt med den skattefinansierade, men inte ihopvävd tillsammans med den.
Valfrihet i all ära. Men ska den verkligen få komma före människors behov? Ska företag kunna konkurrera med varandra i offentliga upphandlingar genom att räkna för lågt på personalkostnader och resurser?
Ska de sedan kunna ta den vinst som blir över och stoppa det i egen ficka? Ska skattebetalares lidande direkt finansiera lyxbeteende? Det är nämligen det som händer. Anställda hos privata aktörer har sämre löner och villkor än hos offentliga aktörer. Anställda som är organiserade i Kommunal i privata vårdföretag har i snitt en grundlön på 22 600 kronor, mot 23 800 kronor i kommunerna. Om de jobbar heltid. Men 61 procent jobbar deltid, vilket gör lönen ännu lägre. Det visar statistik från Statistiska centralbyrån, SCB.
Valfriheten och den privata sektorn kan existera parallellt med den skattefinansierade, men inte ihopvävd tillsammans med den.
Mitt svar till den liberale föreläsaren: Nej, mer skattepengar kanske inte ger mer vård, skola och omsorg. Men mer skattepengar ger bättre vård, skola och omsorg.
Det kan ge personal med trygga anställningar, bra löner, bra arbetstider och som slipper lida av underbemanning. Det är så man får personal att stanna kvar och att göra ett bra jobb. Det är så man skapar en bra produkt, om man så vill.
Helt enkelt bra välfärd till medborgarna, istället för en bra produkt till kunderna.
Vi kan inte sitta tysta medan lobbyister med tydliga ekonomiska intressen gör allt för att förhindra ett framtida vinstförbud.
Välfärden är för viktig för att bli business!
Mycket har sagts i frågan om vinster i välfärden, kanske det mesta. Men låt mej påminna om att svenska folket är för ett vinststopp, då endast 5 % av befolkningen tycker att välfärdsföretagen ska få göra vad de vill med sina vinster.
Samtidigt envisas de makthavare om lyder under näringslivets och marknadens piska, i sann liberal anda, med att vissa människor ska få sko sig på andra människors bekostnad,
Frågan rör sig för sakta. Det förslag som ligger för behandling i riksdagen är ett halvdant förslag som dessutom riskeras att brytas ut ur budgeten och helt skrotas.
Vi kan inte sitta tysta medan lobbyister med tydliga ekonomiska intressen gör allt för att förhindra ett framtida vinstförbud. Vi behöver en folkomröstning, och vi behöver den nu! Annars riskerar vi att skrattet fastnar i allas våra halsar.
Andreas Hellström är har fackliga uppdrag bland annat klubbordförande och ungdomsansvarig i GS-facket och deltar i årets arenaakademi.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
