SD har slagit in en ”politisk etnifierad kil” mellan vanligt folk. Detta politiska fenomen börjar sakta nu letat sig in i mitt parti, skriver socialdemokraten Salar Rashid.
Under flera valrörelser har kampanjen ”stoppa sosseriet” fungerat som en propagandaslogan för att ge näring åt SD:s undervegetation. En kampanj som försöker förklara systemfel, ibland livsmisslyckanden, som har drabbat den vita svenska arbetarklassen. Social utsatthet samt utslagenhet beskylls felaktigt på mångkulturalism och på vårt socialdemokratiska samhällsbygge.
”Titta samhället hade minsann inte råd med att höja din pension eller ge dig ett jobb, men en massa invandrare har man råd att hjälpa, både med bidrag och bostad.”
Men sanningen är att många av våra ”invandrargrupper” ute i förorten befinner sig i samma situation. Utan att förringa individens ansvar och egen kraft är det ändå ett faktum att när du immigrerar kommer du ofta till ett land med redan förutbestämda förutsättningar.
SD har med sin politiska närvaro inte bara bidragit till en etnifiering och kulturalisering av samhällsdebatten, man har framgångsrikt försvagat möjligheten att skapa sammanhållning i samhället. Man har slagit in en ”politisk etnifierad kil” mellan vanligt folk. Detta politiska fenomen börjar sakta nu letat sig in i mitt parti.
SD har framgångsrikt försvagat möjligheten att skapa sammanhållning i samhället
Under flera valrörelser har kampanjen ”stoppa sosseriet” fungerat som en propagandaslogan för att ge näring åt SD:s undervegetation. En kampanj som försöker förklara systemfel, ibland livsmisslyckanden, som har drabbat den vita svenska arbetarklassen. Social utsatthet samt utslagenhet beskylls felaktigt på mångkulturalism och på vårt socialdemokratiska samhällsbygge.
”Titta samhället hade minsann inte råd med att höja din pension eller ge dig ett jobb, men en massa invandrare har man råd att hjälpa, både med bidrag och bostad.”
Men sanningen är att många av våra ”invandrargrupper” ute i förorten befinner sig i samma situation. Utan att förringa individens ansvar och egen kraft är det ändå ett faktum att när du immigrerar kommer du ofta till ett land med redan förutbestämda förutsättningar.
SD har med sin politiska närvaro inte bara bidragit till en etnifiering och kulturalisering av samhällsdebatten, man har framgångsrikt försvagat möjligheten att skapa sammanhållning i samhället. Man har slagit in en ”politisk etnifeirad kil” mellan vanligt folk. Detta politiska fenomen börjar sakta nu letat sig in i mitt parti.
För två veckor sedan gav tankesmedjan Tiden ut riksdagsledamoten Åsa Erikssons (S) bok – ”Farväl till Bullerbyn”. Slutsatsen i boken är att vi socialdemokrater under sent 80-tal sålde vår klassanalys till förmån för mångkulturalismen. I min mening är det en historisk efterhandskonstruktion. Mångkulturalismen var redan ett faktum i Sverige under 80-talet.
Vi socialdemokrater sålde inte heller ut vår klassanalys för mångkulturalismen.
Vi sålde ut vår klassanalys för nyliberalismen och avregleringen av samhället.
Alla vet att segregationen, kriminaliteten, dödsskjutningarna drabbar våra förorter hårdast.
På vilket sätt inkluderas förortsbornas livssituation i en sådan slutsats om att vi skulle sålt ut klassanalysen? Dessa människor är både förutsättningen för delar av vår klassanalys och vårt mångkulturella arv i Sverige.
I stället får man känslan av att Åsa Eriksson (med fler inom partiet) letar febrilt efter ett idépolitiskt ramverk – ett grönt ljus – för införandet av en dansk modell.
Eller, som hon själv beskrivit det i en intervju, i den ideologiska frågan; ”Vi behöver ställa högre krav på människor, likt omsorgen och uppfostran av våra barn, ställa högre krav på våra medmänniskor”; vilket man elakt nog kan tolka som en infantilisering av alla våra nysvenskar.
Den som åberopar hårdare krav inom integrationspolitiken, utan att ge bättre möjligheter för etablering på bostads- och arbetsmarknaden, värnar enligt min mening inte vår integrationspolitik. Den här asymmetriska synen på integrationspolitiken är farlig och den kommer att slå fel. Det är dagens samhällsutveckling ett bevis för.
Lite som när mitt partis partiledare Magdalena Andersson (S) säger: Vi ska inte ha några etniska enklaver i Sverige. Mitt förbehåll är då – Jalla Magda, gör som Anders Österberg (S) och flytta hit till förorten. Det vore en dröm att ha en statsministerkandidat boende i Bredäng.
Eller, lite som när Anders Ygeman (S) säger sig vilja ha mål för antalet boende med utomnordisk bakgrund i ett område.
Den här typen av retorik får förödande konsekvenser för vanligt folk. Eftersom den utmålar personer med utomnordisk bakgrund som tärande, samt befäster föreställningen om att nysvenskar inte ”netto-bidrar” till samhället.
Nej, vi behöver sätta stopp för SD-riet och välkomna Sosseriet igen!
Salar Rashid, Tidigare kommunpolitiker (S) i Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
