Vi som skriver det här har olika syn på skattetabeller, driften av välfärden och regler i arbetslivet. Men vi förenas i synen på alla människors lika värde och rätt, skriver Hans Karlsson (S), fd. Europaparlamentariker, Rose-Marie Frebran (KD), fd. vice talman och Anders Svärd (C), fd. ordförande i försvarspolitiska kommittén.
Flyktingsituationen i världen har inte varit så omfattande sedan andra världskriget som den är nu. Under dessa förhållanden sluter sig Europa allt mer, sviker människor på flykt och tvingar fram ett allt högre risktagande hos dem som ändå lyckas fly.
Det är naturligtvis inte bara Sverige som ska upprätthålla folkrättsliga överenskommelser och internationella åtaganden i humanitetens tjänst, men vi har ofta tagit på oss rollen som humanitärt föredöme. Det gör vi inte längre.
Det är svårt att se vad som motiverar dessa regiorösa gränskontroller, bortsett från den mycket stora anhopningen av flyktingar till Sverige förra hösten. Men det måste finnas något alternativ mellan den situationen och dagens stängda gränser.
Vi ser hur de främlingsfientliga krafterna breder ut sig allt mer och vinner opinion, men det kan aldrig vara rätt att gå dem till mötes på det sätt som nu sker i Europa. Politiskt ledarskap handlar om att övertyga med goda argument. Och det finns gott om goda argument för att visa humanitet i den flyktingkris som råder i mellanöstern, Afghanistan och Somalia för att nämna några områden.
Det hävdas emellanåt att vi inte har råd, att det inte finns bostäder, att det inte finns jobb, att inte skolan och sjukvården orkar mer. Det finns naturligtvis utmaningar i att välkomna människor från andra delar av världen, framför allt praktiska och organisatoriska. När det gäller ekonomin så kan vi konstatera att Sverige aldrig haft det bättre ställt ekonomisk än nu. Så vi har verkligen råd att ta vår andel av hjälpen.
Sedan den förra stora flyktingvågen kom i början av 90-talet har vår bruttonationalprodukt vuxit med 50 procent. Delvis därför att vi då med öppna armar tog emot människor som flydde för sina liv och som sen integrerats och blivit en värdefull del av det svenska samhället och den svenska arbetsmarknaden. Men också för att människor som flyr inte sällan är företagssamma och driftiga. Företagandet är högre hos födda utomlands än födda i Sverige.
Vi behöver arbetskraft på många håll i Sverige. Dels därför att arbetstillfällena blir fler men också för att vi som är födda i Sverige blir allt äldre, jobbar allt mindre, nyttjar välfärden allt mer och föder allt färre barn. Även om det i dag tar åtskilliga år för den som flytt hit att ta sig in på arbetsmarknaden, går det ändå ofta snabbare än för den som fötts i Sverige. Skälet är enkelt: i genomsnitt är de som kommer hit som flyktingar mer mitt i livet än vi andra. De är få riktigt små barn bland flyktingar på samma sätt som det är få äldre. Det av den enkla anledningen att den som flyr behöver vara stark och modig, och den omständigheten utesluter inte sällan små barn och äldre.
När det gäller bostäder är det en bristvara, men det är det oavsett om vi har invandring eller inte. Vi har under flera decennier byggt för lite, men nu är byggandet i gång och vi kommer att beta av bristen. När det handlar om sjukvården och skolan finns det mer att göra där, inte minst med tanke på att sjukvården hela tiden kan ge mer och bättre vård. Skolans utmaningar är vi ju alla bekanta med, men dessa beror i väldigt lite utsträckning på invandringen.
Humanitet har mänskligheten alltid haft råd med det. Och vi har bättre råd än någonsin!
Hans Karlsson (S), Hallsberg, fd. talesperson politiken för personer med funktionsnedsättning, Europaparlamentariker
Rose-Marie Frebran (KD), Örebro, fd. vice talman
Anders Svärd (C), Kumla, fd. ordförande i försvarspolitiska kommittén
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
