Håkans Hörna Estonia, Palmemordet, vaccin, skotten som dödade JFK. Konspirationsteorierna flödar, även från annars sansade personer.
Snart har det gått 30 år sedan Estonia förliste. Det är en katastrof vi inte är klara med på länge än. Estonia är ett av de värsta fredstida marina haverierna under det senaste halvseklet. 852 människor omkom. 1495 människor följde Titanic till botten. Det var 1912.
Estonia är fortfarande en ofattbar katastrof, som berörde så många. De flesta av oss kände eller kände till någon som var med på Estonia den där natten. Katastrofer och tragedier av det här slaget har en förmåga att producera allehanda mer eller mindre välunderbyggda teorier. Bosse Lindquist har i en dokumentär för SVT granskat och vederlagt några konspirationsteorier som varit i svang under årens lopp. Några av dem verkar, ursäkta uttrycket, ha evigt liv. För ganska snart efter katastrofen satte det igång. En del gick under beteckningen ”undersökande journalistik” och ”uppdrag granskning”.
TV 4 har samtidigt producerat och lanserat en dramaserie om katastrofen.
Samtidigt kan faktaresistens dragen till sin spets vara destruktiv
Författaren Lena Andersson skriver i Svenska Dagbladet att det är ”en ynnest att se den”. Verket uppfyller Horace Engdahls ”villkor för konstnärlig kvalitet” att ett verk skapar en ”känsla av tacksamhet”. Men, framhåller hon, det rör sig om fiktion. Det är en berättelse som ”ska avläsas som dikt för att komma till sin rätt som verklighetsskildring”.
Jag kommer osökt att tänka på Jan Myrdals grepp att ”vrida upp verkligheten i fiktion”. Det gäller kanske särskilt hans uppväxtskildringar som brutalt och hårt skildrade föräldrarna Alva och Gunnar Myrdal. Nu har sonens och föräldrarnas brevväxling publicerats i en uppmärksammad bok. Och Jan Myrdals fiktion framstår som synnerligen tunn, för att inte säga osann.
Vi lever i en tid då konspirationsteorier spelar en betydande politisk roll. Vi bör förstås ifrågasätta etablerade sanningar. Mångfald och yttrandefrihet är oundgängliga beståndsdelar i en demokrati. Vi får leva med dess vilseledande inslag. En del frågor är inte heller svartvita. Ofta gör ett mått av tvivel oss lite klokare. Men samtidigt kan faktaresistens dragen till sin spets vara destruktiv, särskilt om den förblir oemotsagd. Risken är att magkänslan får avgöra vad som är sant, och inte sällan leder subjektivism till dogmatism.
Konspirationsteorier kokar ofta ner till att det finns en hemlig plan eller att en djup stat styr bakom kulisserna. Som ingen annan än konspirationsteoretikern själv vill eller kan se, som är omöjlig att belägga. Jag behöver väl inte påminna om att ytterhögern gör politik av föreställningen om en vänsterliberalmarxistisk sammansvärjning. Allt kan bli möjligt om sanningen är helt och hållet relativ.
Det finns förstås sedan gammalt många konspirationsteorier förknippade med dramatiska händelser. Som att det var CIA som låg bakom 9/11. Eller att månlandningen 1969 aldrig inträffade. Och under senare år har förstås coronaepidemin varit utgångspunkt för många galna idéer.
Henrik Evertsson hyllades och tilldelades Stora Journalistpriset
Och så har vi alltså Estonia. Den officiella förklaringen som har vidimerats av två kommissioner är att Estonia gick under eftersom bogvisiret bröts loss och vatten forsade in på bildäck. Låsanordningarna var underdimensionerade och för svaga. Men den förklaringen har under årens lopp ifrågasatts många gånger.
Ett ifrågasättande som fick ny näring och nytt stöd av Henrik Evertssons dykningar och filmning av vraket, som presenterades i en dokumentär på Discovery. Filmen visade ett stort hål i Estonias skrov, vilket ansågs bekräfta att Estonia i själva verket sjönk på grund av en explosion.
Politikerna fick kalla fötter och lovade att undersöka uppgifterna i ännu en haverikommission. Och Henrik Evertsson hyllades och tilldelades Stora Journalistpriset. Så här i efterhand ett beslut som för lång tid framöver får betraktas ha diskrediterat det där priset. Som Bosse Lindquists SVT-dokumentär visar uppstod hållet när Estonia stötte mot havsbottnen. I en artikel i Dagens Nyheter konstaterar han att ”Medierna har köpt de mörka myterna om Estonia”. Han fick svar av ”utredningsgruppen” ”Fokus Estonia” som kom med uppmaningen: ”Kväv inte debatten”. Det här är förstås inte en debatt på det sättet. Dagens Nyheters krönikör Johan Croneman, en skicklig stilist, men här mer av en propagandist, ansåg att dokumentären vill att alla ska tiga och att budskapet är ”Sitt ner. Tyst i klassen. Håll käft.”
Själv blir jag bedrövad när Lindquist i dokumentären intervjuar Lars Ångström som ingår i ”Fokus Estonia”. Ångström var en gång en talför ordförande i Svenska Freds och under en period riksdagsledamot för Miljöpartiet. Ångström är en person som jag intuitivt har ett stort förtroende för. Men han ifrågasätter att bogvisiret verkligen bröts loss. Hans förklaring till att bogvisiret hittades en bra bit från skeppet är talande. Lars Ångström menar att någon, oklart vem, efter haveriet dykt ner och sprängt bort bogvisiret, och sedan förflyttat det bort från vraket. Allt för att dölja att det var en explosion som förorsakade Estoniakatastrofen.
Uppenbarligen kan skruvade teorier få fotfäste även hos etablerade och till synes vettiga människor. Man kan bara hålla med Bosse Lindquist i Dagens Nyheter, det handlar inte bara om bristande respekt för fakta och evidens: ”Kanske det är klick och uppmärksamhet som styr herrarnas propaganda, men resultatet blir att man medverkar till att sprida konspirationsteorier.”
Men på en punkt finns det dessvärre skäl att instämma med ”Fokus Estonia” och Johan Croneman. Konspirationsteorierna om varför Estonia sjönk lär vi få leva med.
En rad alternativa mördare har under årens lopp lanserats
Vilket för övrigt är en lärdom från mordet på John F Kennedy i Dallas 1963. Det har kommit runt 40 000 böcker om Kennedy och åtskilliga har handlat om mordet. Trots att redan Warrenkommissionen kunde konstatera att skotten som dödade presidenten avlossades av Lee Harvey Oswald.
En rad alternativa mördare har under årens lopp lanserats, som Fidel Castro, Jimmy Hoffa, Joe DiMaggio och vicepresidenten Lyndon B Johnson – samt hans hustru Lady Bird Johnson. Men som professorn och statsvetaren Erik Åsard visade i en artikel i Svenska Dagbladet för några år sedan finns inga skäl att tvivla på vem som utförde mordet. Det finns 32 indicier och 21 tekniska bevis som bekräftar det. Geväret som mördade Kennedy återfanns på samma våningsplan där Oswald hade iakttagits när mordet skedde. Han var också ägare och innehavare av geväret. Hans fingeravtryck fanns på vapnet och på den påse i vilket han hade gömt det.
Det är fakta som är svåra att komma förbi. Men konspirationsteorierna lever vidare. Det är en historiens ironi att JFK:s brorson Robert F Kennedy Jr, som nu ställer upp i presidentvalet, är en fullfjädrad konspirationsteoretiker. Han hävdar exempelvis att barnvaccin orsakar autism. Covidvaccinet togs i själva verket fram för att kontrollera människor medelst mikrochip. Och han har sin egen teori om vem som mördade hans farbror: USA:s underrättelsetjänst.
Och här hemma ältar vi förstås mordet på Olof Palme. Hans-Gunnar Axbergers bok ”Statsministermordet” är nedslående läsning. Inte för att den lanserar någon konspirationsteori. Utan för att den avslöjar att polisen bokstavligen famlar i Stockholms mörker. Man slås av alla misstag och oförmågan särskilt i början efter Palmemordet. Och av insikten att spaningsmord är svårare att lösa (eller bevisa) om man kommer på efterkälken redan de första timmarna, vilket var fallet.
Halsbrytande teorier om Palmemordet har vi förstås ändå begåvats med. Nämnda Lena Andersson har till exempel skrivit om Palmemordet i romanen ”Koryféerna” med undertiteln ”en konspirationsroman”. Den handlar om att mordet härstammar från en konspiration på allra högsta nivå i Socialdemokraterna med syfte att få bort Olof Palme. Det är något om ett planerat möte med en sovjetisk företrädare efter paret Palmes biobesök. Men allt går snett och Olof Palme skjuts till döds. I en roman kan det vara påkallat och intressant att ta ut svängarna och svinga sig ut på litterära vidderna.
Men Lena Andersson har också i det verkliga livet luftat en syn på Palmemordet som påminner om budskapet i hennes roman. På Gunnar Walls blogg (en så kallad Palmespanare som skrivit flera tjocka böcker om saken) skrev hon bland annat:
”Jag tror snarare att när herrarna i statsledningen mörkade och undanhöll sanningen, så var det för att skydda såväl Lisbeth som Olof Palme, socialdemokratiska partiet, rikets säkerhet samt delar av statsapparaten. Förmodligen vill man också låta medborgarna förbli ovetande om vad landet och dess ledning var kapabla till”.
I andra sammanhang har hon talat om avsaknaden av en föreställningsförmåga ”rörande statshemligheter, partihemligheter, andra hemligheter och människolivets relationer”. Det har handlat om en ovilja att acceptera att ”statsministerns änka kan undanhålla fakta”, och ”statens högsta tjänare har alltid saker att dölja, allt annat vore underligt. Just därför måste polisen äga människokunskap nog att genomskåda det.”
I en krönika avsedd för Dagens Nyheter som refuserades (hon lämnade sedan tidningen) men senare publicerades i en krönikesamling skrev hon att:
”Det socialdemokratiska partiets ointresse för lönnmordet på dess ordförande och regeringschef har varit besynnerligt att skåda. Genom decennierna var partilinjen att en påtänd Christer Pettersson från Rotebro hade begått dådet utan motiv och i hastigt mod. Eftersom huvudvittnet Lisbeth Palme hade skarp iakttagelseförmåga var det så, trots att det mesta talade emot. Inget var ruttet i staten och statsministern hade otur på sin kvällspromenad. För säkerhets skull antyddes det vara kvinnofientligt att ifrågasätta en kvinnas ord.”
Slutsatsen är dessvärre en smula dyster. Även uppburna och belästa personer kan fiska i grumliga konspiratoriska vatten. Bildning vaccinerar inte alltid mot ”intellektuella” blindskär. För enligt Nationalencyklopedin är en konspirationsteori en ”icke styrkt föreställning eller teori som söker förklara en viktig historisk, politisk och social händelse med en bakomliggande hemlig komplott av ett antal makthavare”.
Håkan A Bengtsson, VD för Arenagruppen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
