Högerextremism Med ett snitt på 35 attentat per år samt en ökning av rasistiskt motiverade terrormord med över 700 procent i västvärlden sedan 2014 kan vi inte längre prata om isolerade händelser. Men var är de landsomfattande protesterna? Och var är åtgärdsplanerna för att stävja denna utveckling? Det skriver Haris Agic, fil.dr i socialantropologi.
Ytterligare tio oskyldiga människor miste livet på grund av rasismen när staden Buffalo i delstaten New York i USA drabbades av ett brutalt terrordåd nu i maj. Platser märkta av mordisk högerextrem bestialitet som Charleston, Christchurch, Oslo, Utøya, El Paso, Trollhättan, Pittsburgh, Eslöv och nu Buffalo bildar en allt längre kolonn. Med ett snitt på 35 attentat per år samt en ökning av rasistiskt motiverade terrormord med över 700 procent i västvärlden sedan 2014, kan vi inte längre prata om isolerade avvikande händelser. Men var är de landsomfattande protesterna? Och var är åtgärdsplanerna för att stävja denna utveckling?
Hur många fler oskyldiga lik måste vi begrava innan vi tar högerextrem terror på allvar?
Det finns ett tydligt mönster här: arga vita män drivna av högerextrema konspirationsteorier, tar lagen i egna händer och dödar oskyldiga människor. Oftast svarta och muslimer. Det finns dock en särskild konspirationsteori som lyfts som särdeles populär i högerextrema kretsar och som bedöms ha motiverat ett flertal av dessa fruktansvärda terrordåd: idén om ett av etablissemanget planerat folkmord på vita människor genom så kallat ”folkbyte”. Enligt denna idé är närvaro av icke-vita människor i vanligtvis vita miljöer (läs euroamerikanska samhällen) en väl genomtänkt strategi för att vithet successivt ska utplånas.
Men även utanför de allra mest extrema högerkretsarna kan vi se liknande tendenser här hemma i Sverige. Hotet mot ”svenskheten” är en dominant föreställning och ofta är det människor med annan kulturell bakgrund och gärna också annan hår- och hudfärg – i synnerhet muslimer – som utpekas som själva hotet. Denna trend har intensifierats alltsedan Berlinmurens fall när Samuel P. Huntington skrev en artikel, som sedan blev en bok, The Clash of Civilisations, som i sin tur föranledde varningar för att Europa håller på att förvandlas till Eurabia, London till Londonistan och att Sverige snart kommer att bli ett Kalifat om ingen gör någonting. Så den arga vita mannen tar tag i saken och gör någonting.
Från våldsbejakande högerextremism till knappt synlig men ack så effektiv vardagsrasism samt nättroll och foliehattism – och en hel värld av alla de som låter dem hållas – så är det tydligt att paletten är bred men färgerna enfaldigt få och alldeles oavsett vilken förklaringsmodell tar hem segern för stunden, tränger sig en obehaglig fråga ihärdigt på: Hur många fler oskyldiga lik måste vi begrava innan vi tar högerextrem terror på allvar?
Dessa arga vita män existerar inte utanför en kontext! De är en produkt av sin samtid: en samtid av in absurdum tänjda gränser och en av manipulation vanställd yttrandefrihet? Mitt framför ögonen på oss alla exploateras allas våra demokratiska rättigheter för realisering av besynnerligt förvridna och hatfulla drömmar. När det ofattbara blir mer av en norm än ett undantag, när en förvillelse visar sig vara ett mönster, när enskilda våldsdåd bildar en lång historia av återkommande företeelser – då har vi all anledning att sluta vifta bort dem som olyckliga avvikelser och börja frukta dem som en djupgående kronisk degeneration som inte längre utgör ett hot enbart mot de mest utsatta utan mot demokratin själv.
Haris Agic, fil.dr i socialantropologi och strateg för demokrati och inkludering
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
