»Make America Great Again« skär rakt genom klass och in i en fråga om vit identitet, skriver Jimmy Larsson, antirasistisk debattör.
Donald Trump. Först var vi övertygade om att han inte skulle bli republikanernas alternativ. Sen var vi övertygade om att han inte skulle bli amerikanernas alternativ. Svårt att argumentera för att det inte finns en viss naivitet kopplad till auktoritära anti-demokratiska ledare och deras väljarstöd som allt oftare beskrivs som »vanligt folk« eller »globaliseringens förlorare« — men som i nästa skede översätts till obildade, vita landsbygdsmän.
Här i Europa står vi snart inför val i Frankrike, Österrike, Nederländerna, Tyskland, Norge och här i Sverige. Vi ser en utveckling i Europa där högerextrema och populistiska partier växer sig starkare för varje dag som går. När det nu stod klart att ännu ett av världens rikaste och mest inflytelserika länder styrs av en populistisk nationalist dök frågan upp: Kan samma sak hända i Sverige? Att förstå vad som ligger bakom Trumps, men också högerextrema partier i vår närhets, framgång kommer att vara avgörande för att motverka att samma sak händer här.
En bok som refererats till för att skapa förståelse kring »Trumpism« är historikern Carol Andersons White Rage: The Unspoken Truth of Our Racial Divide från 2016 som beskriver hur framsteg hos svarta amerikaner triggar igång det hon kallar för »vit ilska«. Vita amerikaner pratar gärna om frågor som berör mångfald och hur man på bästa sätt kan disciplinera barn som använder sig av ett rasistiskt språk. Anderson beskriver dessa frågor som en mask vita amerikaner gärna tar på sig där de fortfarande upprätthåller sin auktoritet men så fort frågor om jämlika levnadsvillkor mellan vita och icke-vita dyker upp åker masken av och ilskan kommer fram. En verklighetsbeskrivning som går i linje med det citat som legat till grund för skildringen av Trumps väljarbas: När du är van vid privilegier känns jämlikhet som förtryck.
I USA utgör vita väljare 69 procent av alla röstberättigade. 63 procent av alla vita män och 53 procent av alla vita kvinnor röstade på Trump. Av dessa har 54 procent av männen högskoleexamen och 45 procent av kvinnorna. Av de 64 procent som tjänar mer än 490 000 kronor om året så röstade 49 procent på Trump och 47 procent på Clinton. Om man lyssnar till den partipolitiska debatten i Sverige brukar det ofta låta som att den största antirasistiska reformen vi kan erbjuda är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Något som går i linje med föreställningen av obildade vita landsbygdsmän som behöver sysselsättning för att dessa åsikter ska försvinna.
Låt oss leka med tanken att det inte bara är outbildade låginkomsttagare som röstar på högerextrema och populistiska partier här i Sverige. Att det inte är otrygghet när det kommer till jobb och inkomst som avgör hur vi röstar utan en nostalgisk dröm om att »det var bättre förr«, i ett tryggare samhälle med mindre kriminalitet och våld, bättre skola, ordning och reda. »Make America Great Again« — det skär rakt genom klass och in i en fråga om vit identitet.
Om vi är överens om att både klass och hudfärg får tydliga konsekvenser, var för sig och tillsammans. Hur kommer det sig då att våra lösningar bara fokuserar på en del?
Jimmy Larsson, antirasistisk debattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
