ledare En ny bok samlar vittnesmål om brister i förlossningsvården. Den bekräftar bilden som många redan har: löftet om att endast det bästa är gott nog åt folket har svikits. Om förtroendet inte återupprättas snarast eroderar den generella välfärdsmodellen.
Den bärande principen bakom de svenska offentligt finansierade välfärdstjänsterna är lika enkel som radikal. Om du ligger i en ambulans ska du veta att den är på väg till ett sjukhus där du får bästa tänkbara vård. Om det finns en behandling som kan bota dig ska du få ta del av den. Endast det bästa är gott nog åt folket.
Principen är inte bara vacker, den är bärande för systemet. För om det finns bättre alternativ än de gemensamt finansierade, varför skulle de som har råd då inte föredra dem? Mycket riktigt efterfrågar den näringslivsfinansierade tankesmedjan Timbro nu också ”en öppen debatt kring vad det offentliga ska stå för, och vilka valmöjligheter människor ska ha utöver det”. Uppmaningen till partierna som tidigare var kända som Alliansen är tydlig: individen behöver få ”större ansvar över sin trygghet”.
Antalet svenskar som har mer än tio mil till en förlossningsklinik har nästan fördubblats från år 2000 till 2017.
Antalet privata sjukvårdsförsäkringar har ökat explosionsartat sedan millennieskiftet. Trots att vi redan betalar för sjukvården via skattsedeln.
Den som föreställer sig att privata försäkringar kanske ändå inte är ett så tokigt sätt att finansiera vården kan med fördel läsa några av de svar Bernie Sanders fick när han frågade efter de mest absurda sjukhusräkningar folk fått. Medicinsk bankrutt är ett begrepp i USA.
Att vara i behov av vård är att vara utlämnad åt andra. Maktlösheten gränsar till förtröstan. Om vi vet att vi får den bästa hjälp som finns att få kan vi lättare bära livets inneboende risker.
Förtroendet för vården måste återupprättas snarast. 19 procent av befolkningen anser att de inte har tillgång till den hälso- och sjukvård de behöver. Välfärdsmodellen är inte robust; om den inte aktivt upprätthålls frigörs krafter som undergräver den. Människors tilltro till politikens förmåga att leverera på de högt ställda målen måste stärkas nu.
I sin nya bok om BB-krisen har Lisa Bjurwald samlat in människors berättelser om brister i förlossningsvården. Den som läst boken kan svårligen tro att folket endast erbjuds det bästa. 19 av 21 regioner uppger att de har barnmorskebrist. Antalet svenskar som har mer än tio mil till en förlossningsklinik har nästan fördubblats från år 2000 till 2017. Sedan förlossningen i Kiruna lades ner 2001 har vissa så mycket som 22 mil enkel resa till förlossningen – ofta med vinterväglag och sträckor utan mobiltäckning längs vägen. Bristningar av grad 1 och 2 på en fyrgradig skala registreras inte och följs därför inte upp, med svårt mänskligt lidande som följd. Det går inte att värja sig mot insikten att förlossningsvården nedprioriterats på grund av att såväl de som föder barn som de flesta som jobbar i förlossningsvården är kvinnor.
Och alla vet att det inte bara är i förlossningsvården det är kris. Eva Franchell skriver i Aftonbladet om sina egna erfarenheter som bröstcancerpatient. Färre än hälften får vård i tid. Franchell tackar de sjuksköterskor som jobbade över i somras för att hon klarat sig.
Tilltron till den gemensamt finansierade sektorns förmåga att ge den bästa möjliga vård måste återupprättas per omgående. Annars undergrävs den generella välfärdsmodellen ytterligare. Vad gäller förlossningsvården har nu socialminister Lena Hallengren (S) kallat vårdens aktörer till samtal. Gott så. Men det gäller också att identifiera och genomdriva trovärdiga och effektiva åtgärder.
Det brådskar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
