Vi måste lära oss leva med viruset

ledare Det vi gör nu i form av restriktioner kommer att bli vardag, inte tillfälliga åtgärder.

Minns ni när vi sa ”pandemin är över till påsk”, och menade påsken 2020? Senast i höstas, när sommarens ”pandemin är över för Sveriges del” byttes till en andra våg av sjukdom och död, borde det ha stått klart att SARS-Cov-2 inte kan tryckas tillbaka in i tuben. För en del dröjde insikten kanske tills Nya Zeeland övergav sin Zero Covid-strategi. Inte ens en ö omgiven av hundratals sjömil ocean och aldrig så drakoniska karantänsregler kan isolera sig från viruset. Det finns bland oss människor nu (och kanske också bland vilda minkar) och det kommer att finnas kvar.

I vilken form, det vet vi inte riktigt. Viruset muterar hela tiden. I höstas oroade vi oss för mutationen som uppstått i Storbritannien, den som sedan döptes till deltavarianten. Häromdagen sjönk börserna i hela världen efter nyheten att en ny mutation, den mest muterade hittills, hittats i Sydafrika. Varianten som döpts till Omikron började spridas i Sydafrikas tätbefolkade men till stora delar ovaccinerade Gauteng-provins, där miljonstaden Johannesburg ligger. En påminnelse om att viruset har bättre möjlighet att mutera där många saknar skydd. Dagens tjuvhållande på patent måste ersättas av verklig vaccinsolidaritet.

Ett mardröms-scenario är en mutation som leder till svår sjukdom och död för unga människor och barn

Omikron verkar sprida sig snabbare än andra mutationer. Det är bara en tidsfråga innan den hittas i Sverige. Ändå är ju inte smittsamheten i sig den största oron, utan att nya mutationer skulle kunna orsaka värre sjukdom. Kanske för andra grupper än tidigare. Ett mardrömsscenario är en mutation som leder till svår sjukdom och död för unga människor och barn, som spanska sjukan för hundra år sedan.
I Israel har regeringen övat just ett sådant scenario. Det borde Sverige också göra. Hur ser våra beredskapslager ut? Möjligheten att snabbt få fram ett nytt vaccin?

Covid-19 är, som molekylärbiologen Henrik Brändén påpekat, snart inte längre en pandemi, utan en endemisk virussjukdom.
Vi måste lära oss att leva med viruset. Det innebär också att vi måste lära oss att leva med smittskyddsåtgärderna. Och att åtgärderna måste vara möjliga att leva med. Inte några månader, inte ens några år. Utan resten av vår livstid.

Det gäller förmodligen också för alla oss som vaccinerat oss. Vaccinet ger visserligen skydd mot allvarlig sjukdom, men vaccinerade kan både smittas och sprida smittan vidare. Dessutom avtar vaccinets effekt snabbare än man hoppats på.
Konkret handlar hanteringen av covid-19 inte längre om att förmå människor att ta en eller ens två vaccinationssprutor. Utan att vaccinera sig två gånger om året, livet ut.

I Österrike lyckades Hans Peter Doskozil, populär provinsguvernör i delstaten Burgenland, pressa upp vaccinationstäckningen med hjälp av ett lotteri. Tusen priser lottades ut bland dem som vaccinerade sig, däribland tre splitternya bilar och 15 elsparkcyklar. Ett lotteri är en bra metod. Om du behöver använda den en gång. Men för att få människor att vilja vaccinera sig flera gånger om året, år efter år, krävs helt andra metoder. Det lyckade lotteriet riskerar att få en hög social kostnad. Vad ska guvernör Doskozil erbjuda sina invånare för att få dem att vaccinera sig nästa gång?

Svaret kom från Österrikes regering, som tänker införa vaccinationstvång. Samtidigt växer vaccinationsmotståndet, och blir, som Daniel Mathisen skriver om här, allt mer radikaliserat och ett allt större hot mot demokratin.

Det bådar inte gott för vårt liv med viruset.