För att råda bot på obalansen på bostadsmarknaden behöver kommunerna statens hjälp. En bra början är att investera lika stora summor i nya hyresrätter som bostadsrätter får i subventioner.
»Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.«
Andra paragrafen i Sveriges grundlag bär på ett tydligt uppdrag – rätten till bostad är en särskild prioritet att tillgodose. Men på bostadsmarknaden i alla större städer krävs antingen sparat kapital för att betala en insats på en bostadsrätt eller en stadig inkomst varje månad för en nybyggd hyresrätt. Detta måste vi som är progressiva politiker förhålla oss till.
Stockholm växer allt snabbare nu och takten i bostadsbyggandet är på rekordnivå. Byggandet är jämförbart med miljonprogrammets dagar och andelen hyresrätter ökar. Första halvåret i år var andelen hyresrätter 44 procent av det totala antalet påbörjade lägenheter. Det kan jämföras med bottenåret 2011 då andelen var 28 procent. Sedan maktskiftet 2014 har vår politiska majoritet ökat andelen påbörjade hyresrätter med nästan 30 procent. Politisk färg gör skillnad.
Samtidigt blir vår medvetenhet allt större om att det finns fundamentala utmaningar med bostadsbristen som är svåra att lösa på kommunal nivå. En av dem är tillgången till prisvärda bostäder för de allt större grupper som inte har råd att bo i dagens nyproduktion. För Sverige som helhet är det en stor kostnad att prisvärda hyresrätter inte byggs i tillräckligt stor skala. Unga kan inte börja studera, nyanlända flyktingar kan inte etablera sig och nyutexaminerade kan inte flytta till sina nya jobb.
I Europa talar man allt oftare om »affordable housing« i stället för det stigmatiserade begreppet »social housing«. Det finns också en betydelsefull skillnad – rätten att kunna bo bra i förhållande till sin inkomst i motsats till tvånget att behöva bo tillfälligt och otryggt.
Österrike som ofta lyfts fram som ett positivt exempel i den svenska debatten tack vare sin låga arbetslöshet har även haft en framgångsrik modell för bostadsförsörjning. Staten investerar motsvarande en procent av BNP i bostadsbyggande varje år. Det innebär bland annat att huvudstaden Wien får ungefär sex miljarder per år för att bygga prisvärda bostäder.
Statliga investeringar och allmännyttigt byggande är lösningar vi gärna vill se även i Sverige. Österrike har ett särskilt undantag från EU om att tillåta allmännyttan att bygga bostäderna med lägre vinstkrav, något som är svårt med dagens svenska lagstiftning. Om en aktiv bostadspolitik ska fungera behövs ett ständigt tillskott av framför allt hyresrätter. Det är en uppgift som marknaden inte på egen hand klarar av att lösa.
Hyresrätter är dessutom en av de dyraste boendeformerna i dag. Varje år subventioneras bostadsrätter med mellan 30-40 miljarder kronor genom olika statliga avdrag. Det kan jämföras med de 20 miljarder enbart Stockholm förlorar i utebliven tillväxt på grund av bostadsbrist. Uppenbarligen är det inte medel staten saknar. En bra början är att investera lika stora summor i nya hyresrätter som bostadsrätter får i subventioner.
Vi vill att Stockholm ska vara en dynamisk och jämlik stad. Vi vill att varje stockholmare ska kunna efterfråga ett bra boende. Därför behövs en nationell bostadspolitik. Det står tydligt i grundlagen att det är en särskild prioritet för det allmänna att uppfylla rätten till bostad. En kraftigare uppmaning kan regeringen knappast få.
Roger Mogert (S), stadsbyggnads- och kulturborgarråd i Stockholms stad
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
