Vi önskar Sverige fler ledarhundar

debatt Sverige använder inte sina ledarhundar på bästa sätt, och borde lära av sina grannländer. Det menar ordförande för norska och finska hundförare.

Idag på den internationella ledarhundsdagen uppmärksammas världen över vilket fantastiskt hjälpmedel ledarhunden är för oss som är blinda. Ledarhunden gör att vi blir mindre beroende av andra, vår fysiska och psykiska hälsa stärks och många gånger minskar behovet av stödinsatser från det offentliga. Ledarhunden är win win för både individ och samhälle. I Sverige, Norge och Finland har politikerna insett det och därför är ledarhunden skattefinansierad. Men får ni i Sverige verkligen valuta för skatten? Den frågan ställer vi oss när vi får höra hur svårt det är att använda ledarhund i ert land.

En ledarhund kostar 225 000 kronor. Det kan låta mycket, men har man tur kan den assistera sin blinda förare i nio år. Men för att ha nytta av hjälpmedlet och för att få valuta för pengarna krävs att det går att använda ledarhunden som det är tänkt och fullt ut. I Norge och Finland har vi det så. Vi kan använda våra pälsbeklädda ledsagare varsomhelst. Vi använder ledarhunden på våra arbetsplatser, i skolan, när vi besöker gym, teatrar, sjukhus, kyrkor och så vidare. Det finns ingenstans där vi inte har rätt att vara utom i restaurangkök och vissa speciella infektionskliniker. Om någon försöker utestänga oss kan det leda till rättegång och straff.

Hos er verkar många tycka att hundallergi är en lika grav funktionsnedsättning som blindhet.

Men så ser det inte ut i Sverige. Under åren har det vid ett flertal tillfällen uppmärksammats av media hur ledarhundsförare särbehandlats negativt och diskrimineringen har också kartlagts i tre universitetsuppsatser. Diskrimineringsombudsmannen (Do) har fått in bortåt hundra klagomål från ledarhundsförare, men fortfarande inte tagit ett enda av fallen till domstol.

En sak som också skiljer Sverige från era grannländer är synen på hundallergi och ledarhund. I våra länder har allergiföreningarna tydligt deklarerat att de inte ser blinda som använder ledarhund som ett problem. De förstår att vi har en grav funktionsnedsättning och att ledarhunden är et hjälpmedel som kan göra oss något mer jämlika seende personer. De förstår att det är lättare för hundallergiker än för ledarhundsförare att byta plats på tunnelbanan och att sannolikheten att vi ska träffas är försumbar, eftersom vi är så få.

Men i Sverige har vi förstått att det har skett en slags devalvering och relativisering. Hos er verkar många tycka att hundallergi är en lika grav funktionsnedsättning som blindhet. Slutsatsen blir då att ingen ska behöva flytta sig för någon. Men det absurda i ett sådant synsätt blir uppenbart om man jämför de olika gruppernas levnadsvillkor. I Sverige är till exempel arbetslösheten bland synskadade 53 procent. Hur stor är den för hundallergiker?

Förutom att åka till Norge och Finland på studiebesök råder vi er i Sverige att ta vara på de resurser ni har. Det finns cirka 260 blinda i ert land som använder ledarhund. Se till att de kan göra det fullt ut och på det sätt det är tänkt. Ompröva den relativiserande synen som jämställer allas funktionsnedsättningar och se till att antingen skärpa diskrimineringslagen eller få Do att pröva den lag som finns. Gör ni det kanske ni med tiden till och med kan komma upp i de antal ledarhundsförare som era grannländer har.

• Norge: 48 ledarhundsekipage på en miljon invånare.
• Danmark: 45 ledarhundsekipage på en miljon invånare.
• Finland: 42 ledarhundsekipage på en miljon invånare.
• Sverige: 25 ledarhundsekipage på en miljon invånare.

Hanne Beate Misund, ordförande för Norges førerhundforbund

Mika Tolvanen, ordförande för Finlands Ledarhundsförare