Vi oroas över S-kvinnors transexkluderande feminism

Debatt Vi är glada över de lagändringar som kommer att röstas igenom den 17 april och som stärker transpersoners friheter och rättigheter. Samtidigt är vi besvikna över att S-kvinnor med ordförande Annika Strandhäll i spetsen aktivt motarbetat en sådan förändring. Det skriver Sofia Magnusson och Emmeli Nybom, tidigare medlemmar i S-kvinnor. 

Lagförslagen om könstillhörighet, som kommer att underlätta för transpersoners liv, kommer att röstas igenom inom kort av en majoritet av partierna i riksdagen. Det är vi glada för. Däremot känner vi stor oro för vad som skett med S-kvinnor som förbund och vilken väg den socialdemokratiska feminismen och kvinnorörelsen ska ta inför framtiden.  

Vi är många som är besvikna över S-kvinnors lednings agerande i debatten. S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll har aktivt motarbetat en sådan lagändring. Det sker i strid mot partilinjen och utan mandat från det egna förbundet. Det väcker frågor om hur S-kvinnors ledning förhåller sig till demokratiska processer. S-kvinnors lednings linje kommer inte från ett mandat från medlemmarna. Det har tydliggjorts genom flera debattartiklar från S-kvinnor och inlägg i sociala medier. Vi två har trots vårt feministiska engagemang känt oss tvingade att begära utträde ur S-kvinnor då vi inte kan stå för den linje som nu drivs offentligt. Ställningstagandet från ordförande har försvarats med hänvisning till ”den samlade kvinnorörelsen”. Men S-kvinnor är en egen organisation och ledningen kan endast agera utifrån medlemmarnas mandat. Vi värjer oss också mot begreppet ”samlad kvinnorörelse” eftersom vi vet att det finns värderingsmässiga skillnader i synen på jämställdhet och feminism. 

Sveriges kvinnoorganisationer argumenterar tydligt transexkluderande när de hävdar att ökade rättigheter för transpersoner riskerar tryggheten för kvinnor.

Högerkonservativa krafter har medvind och under lång tid har högern drivit internationella kampanjer mot HBTQ+-personer och särskilt transpersoner. Syftet är att stigmatisera transpersoner, minska deras friheter och rättigheter. Kampanjerna från amerikansk kristen höger drivs aktivt av högerkonservativa tankesmedjor och i litteraturen där JK Rowling är en av de kändaste transexkluderande feministerna. Tankegodset når ut via sociala medier och in i den offentliga debatten på debattsidor och i morgonsoffor.

Den transexkluderande inställningen inom vissa feministiska organisationer är ett resultat av en värderingsmässig förskjutning som skett över tid. Sveriges kvinnoorganisationer, som ofta refereras till som ”den samlade kvinnorörelsen” argumenterar tydligt transexkluderande när de hävdar att ökade rättigheter för transpersoner riskerar tryggheten för kvinnor. S-kvinnors ledning har uppenbarligen påverkats av detta och drivit S-kvinnor mot en transexkluderande feminism. Vi oroas över S-kvinnors inriktning och vi har en förhoppning om att förbundsstyrelsen samlas för en analys av den uppkomna situationen och av den breda kritik som framkommit. 

Vi är som sagt glada över de lagändringar som kommer att röstas igenom 17 april och som stärker transpersoners friheter och rättigheter. Men vi oroas över att den otäcka debatt som förs kommer att öka stigmatisering och hot mot transpersoner. Vår förhoppning är att en dag åter kunna bli medlemmar och engagera oss ideellt i ett förbund som tar ställning för en intersektionell, feministisk analys med den självklara idén att alla människors lika värde är vår ledstjärna i den feministiska kampen.

Sofia Magnusson, tidigare medlem i S-kvinnor och regionråd i Värmland med ansvar för folkhälsa, kultur och folkbildning

Emmeli Nybom, juriststuderande, tidigare medlem i S-kvinnor samt före detta ordförande för Unga S-kvinnor Luleå.