Foto: Industrifakta / Mickael Tannus

debatt Ett samhälle som slits av allt för stora klyftor riskerar att helt gå sönder. Vi kan inte låta det ske. Tillsammans kommer vi bygga en rörelse som försvarar principen om allas rätt att bo bra, skriver företrädare bakom kampanjen Nej till marknadshyra.

Idag går startskottet. Den 4 juni gör justitieministern utredningen om fri hyressättning i nyproduktion offentlig. För oss hyresgäster väntar en intensiv period av protester. Det finns stora möjligheter att de här förslagen hamnar där de hör hemma – i papperskorgen.

I ett läge där flera eskalerande kriser får varningslamporna att blinka allt mer frenetiskt skenar regeringen med stödpartier i en vansinnesfärd mot stupet.

Som om inte ungdomar redan idag har väldigt svårt att flytta hemifrån. Som om vi inte har en brinnande social kris i många utsatta områden. Som om inte trångboddheten över hela världen och i hela Sverige svart på vitt lett till skyhöga dödssiffror i covid-19.
Som om inte marknadsfiaskon inom skolan, äldreomsorgen, energisektorn med mer räcker?

När den över allt spända klimatkrisen borde få samhället att göra hyresrätten, den mest klimatvänliga boendeformen, överlägset attraktiv, gör dessa partier tvärtom. Hyresrätten som boendeform hotas med utplåning – det blir helt enkelt för dyrt.

Varför står inte regeringen på hyresgästernas sida?

Det finns ingen social aspekt som talar för marknadshyra. Men det finns så klart några som gynnas. Och det är den grupp som under årtionden lobbat för just denna reform. Fastighetsägarna. Är det just fastighetsägarna som behöver samhällets stöd?

Fastighetsbolagen gjorde 350 miljarder i vinst mellan 2010 och 2020. Hyresgästerna däremot är redan skattediskriminerade, har sett sina hyror öka mer än inflationen under lång tid och fyra av tio hyresgäster har fått sin inkomst direkt sänkt under corona. Varför står inte regeringen på hyresgästernas sida?

Detta handlar inte om skrämselpropaganda eller fri hyressättning bara i nyproduktion. För det första säger alla att syftet är att hyrorna ska gå upp, och påstår att det skulle öka byggandet. Exemplet Danmark avskräcker. Där har försök med fri prissättning i nyproduktion inte löst bostadsbristen. Nederländerna har sedan statliga subventioner togs bort fått problem med bostadsbrist, där ökade inslag av marknadshyror har gjort att vanliga hyresgäster inte har råd.

Vi tror på att Fastighetsägarna vet vad de vill. De vill ha marknadshyra över hela linjen och de vet att förslagen nu öppnar dammluckorna. De har siktet inställt på att bryta ner bruksvärdessystemet och knäcka hyresgästernas organisering. Redan om en månad kommer nästa utredning från regeringen som just kommer kräva att lägesfaktorn slår igenom i hyressättningen för alla hyresrätter.

Vi utgör den politiska delen av Kampanjen Nej till marknadshyra som stöds av 80 organisationer, varav många hyresgästföreningar. Vi hade protester på 160 platser den 18 april och fortsätter över hela landet nu till helgen. Vi kommer samla till massprotester till riksdagens öppnande, inspirerade av Berlin där folket på gatorna stoppade marknadshyra.

Detta engagemang underifrån, ute i kvarteren, har redan fått Hyresgästföreningen att höja tonläget och Vänsterpartiet att hota fälla regeringen. Bäst så.

För allt annat vore att kapitulera för maktens begär. Ett samhälle som slits av allt för stora klyftor riskerar att helt gå sönder. Vi kan inte låta det ske. Tillsammans kommer vi bygga en rörelse som försvarar den fundamentala solidariska och humanistiska principen om allas rätt att bo bra. Vi har stöd av den stora majoriteten, som inte vill ha marknadshyra. Nu gäller det bara att mobilisera!

 

Teysir Subhi, partiledare Feministiskt initiativ, kommunfullmäktige Göteborg

Cicci Herrström, Kommunfullmäktige Stockholm, Vänsterpartiet

Thea Holmlund, Vänsterpartiet Hägersten

Rodrigo Arce, ordf Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Mahasti Hashemieh, 18 aprilkommittén

Falis Samatar, Somaliska Kvinnors samhällscenter

Elin Gauffin, Nätverket Rädda Hyresrätterna

Britta Brus, Alla ska kunna bo kvar

Ilhan Kellecioglu, Ort till Ort

Sandra Mandell, Norra Järva Stadsdelsråd

Magnus Bjerg Sturm, Kampanjledare SSU Skåne

Jonas Brännberg, kommunfullmäktige Luleå, Rättvisepartiet Socialisterna

Mattias Bernhardsson, Rättvisepartiet Socialisterna, Haninge

Kristofer Lundberg, Rättvisepartiet Socialisterna, Göteborg

Povel Johansson, ordf Kommunistiska Partiet

Jorge Nunez, kommunfullmäktige Ludvika, Kommunistiska Partiet

Elsa-Lena Åström, Kommunistiska Partiet Alingsås

Mehrnosh Shafiee och Farzaneh Abiri, Shora Stockholm

Adolfo Ovalle, Chile Desperto Suecia

Leo Palmestål, Allt åt alla Göteborg

Agnes Lansrot, Allt åt alla Stockholm

Mikael Hermansson, Stockholms anarkistiska förening

Ava Rudberg, ordf Ung Vänster

Boel Bennsmark, Unga Socialister

Arvid Taawo, RKU Umeå

Alexander Carvajal, ordf Vänsterns studentförening

Radio Luis Emilio Recabarren – Studiecenter och analys

Emma Hilborn, ordf Vänsterpartiet Blekinge

Robert Armblad, Vänsterpartiet Växjö

Martin Lööf, Vänsterpartiet Årsta

Ulrica Ödebygd, Vänsterpartiet Örnsköldsvik

Svante Sörmark, Vänsterpartiet Timrå

Sebastian Nygren, Vänsterpartiet Sollefteå

Klara Hedin, Vänsterpartiet Sundsvall

Alireza Samadi, Vänsterpartiet Härnösand

Emie Elg, Feministiskt Initiativ Malmö

Marielle Alvdal, kommunfullmäktige Strömstad, Feministiskt Initiativ

Frida Gudmundsson, utbildningsnämnden Lund, Feministiskt Initiativ

Lisa Palm, gruppledare i Stockholms kommunfullmäktige, Feministiskt Initiativ

Jolene Larsén-Kilan, fältsamordnare, Feministiskt Initiativ Stockholm