debatt Avgiftsfri kollektivtrafik för alla ökar människors rörelsefrihet och bidrar till att bryta segregationen. Därför är trafikregionrådet Tamsons på fel spår, menar företrädare för Feministiskt initiativ.
Avgiftsfri kollektivtrafik är en viktig reform för klimatet, jämlikheten och tillgängligheten. Frågan drivs sedan länge av Feministiskt initiativ i såväl kommuner och regioner som nationellt. Enligt en aktuell undersökning av Novus på uppdrag av Mitt i Stockholm har vi dessutom närmare hälften av stockholmarna med oss. Hela 49 procent anser att kollektivtrafiken borde vara “gratis”, medan endast 22 procent är emot förslaget.
Kristoffer Tamsons (M), trafikregionråd och ordförande för SL, kommenterar undersökningen avfärdande med hänvisning till att någon måste betala för kollektivtrafiken. Med det väjer han dock från grundfrågan.
Trafikregionrådet missar nämligen poängen: avgiftsfri kollektivtrafik i sin helhet betalas av skattemedel, istället för att som idag delfinansieras av avgifter. På så sätt fördelas kostnaderna på alla regionens invånare, precis som vägar och annan infrastruktur. Månadskortet på 930 kronor är en kännbar utgift för ekonomiskt utsatta, som blir fler i pandemins spår när arbetslöshet, våld och ojämlikhet ökar.
Av flera goda skäl bör kollektivtrafiken fullt ut finansieras med skattemedel.
Avgiftsfri kollektivtrafik för alla ökar människors rörelsefrihet och bidrar till att bryta segregationen. Den som inte har råd att betala ens för en enkel resa blir i praktiken strandsatt i sin stadsdel, och kan varken hälsa på vänner i andra delar av staden eller ta sig till skolan eller arbetsmarknadsinsatser. Ökad rörelsefrihet är viktigt, inte minst för kvinnor som oftare än män åker kollektivt för att hämta och lämna barn, ta hand om gamla föräldrar och för att handla. Isolering bryts, självbestämmande och livskvalitet ökar. När spärrar och biljettkontroller försvinner blir det dessutom mycket trevligare miljö i kollektivtrafiken, och trafiken blir mer effektiv.
Kristoffer Tamsons (M) vill istället gå i motsatt riktning, mot ökad repression och begränsad tillgänglighet. Sedan tidigare har Tamsons talat sig varm för fler biljettkontroller. I juni ville han ge “en sommarpresent till hederliga och skötsamma stockholmare” i form av återinförda biljettkontroller, som ju innebär en ökad smittorisk för både resenärer och personal, samtidigt som sommartidtabell införs med minskat antal avgångar och ökad trängsel.
Den 7 juli utnyttjade Tamsons årsdagen av terrorattentatet i London 2005 för att kräva att Sverige (i praktiken Stockholm) ska införa tunnelbanepoliser med rätt att stoppa och kroppsvisitera personer som “de har anledning att anta bär på något olagligt eller ett brottsverktyg”. Det är långtgående befogenheter som Tamsons vill skrämma stockholmarna till att acceptera.
Båda Tamsons “presenter” är särskilt anmärkningsvärda i en tid när massprotester mot rasistiskt övervåld från polisen hörs över hela världen, och efter att flera fall av sådana våldsamma och rasistiskt färgade händelser utförda av ordningsvakter har rapporterats från Stockholms kollektivtrafik. Det stora problemet för en avsevärd del av resenärerna i tunnelbanan är nämligen inte andra trafikanters uppförande, utan ordningsvakters hårdhänta metoder.
En annan politik är möjlig och nödvändig. Av flera goda skäl bör kollektivtrafiken fullt ut finansieras med skattemedel. Utbyggd, tillgänglig och avgiftsfri kollektivtrafik innebär minskade utsläpp av koldioxid och ett bättre samhälle för alla, oavsett funktionsvariation eller inkomst.
Linnéa Bruno, ordförande Stockholms län (Fi)
Malin Ericson, ordförande Stockholms stad (Fi)
Rasmus Klockljung, vice ordförande Stockholms län (Fi)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
