Viktiga nya steg i skolfrågan

Ledare Kötid är ett hinder för ett upplyst skolval, och regeringens nya förslag lägger farthinder för den helt fria etableringen. Båda förslagen pekar i rätt riktning.

Regeringen tar med en ny lagrådsremiss nästa steg i arbetet med att göra skolan mer likvärdig. Nu står det orättvisa systemet för ansökan och urval till grundskolan i fokus: urval baserat på kötid stoppas och ersätts med lottning bland de sökande om inte alla kan få plats.

Urval kan också fortsatt ske baserat på geografisk närhet, syskonförtur och vissa verksamhetsmässiga samband.

Av Likvärdighetsutredningens förslag är det detta som tillsammans med frågan om differentierad skolpeng varit mest omdebatterat. Internationella Engelska Skolan skrev i sitt remissvar ett långt resonemang om varför köer är att föredra och kallade förslaget om att ta bort kötid för ”en attack på föräldrars valfrihet”. Moderaternas tidigare skolpolitiska talesperson Kristina Axén Olin kommenterade i Dagens Nyheter förslaget om att ta bort kötid som urvalskriterium med orden: ”Det här är döden för valfriheten i den svenska skolan”.

Tyvärr blev det inget förslag om offentligt administrerat skolval 

Det är förstås nonsens. Om en skola har 120 sökande till en viss årskurs, men bara 100 platser, blir det 20 som inte kommer in. Det gäller oavsett om man tillämpar kötid som urvalsgrund eller om man fördelar platserna på något annat sätt. Att ändra till urvalskriterier som ger alla samma chans minskar inte valfriheten för någon. Trots det försöker friskolornas företrädare hävda att det är rättvist med kö och att systemet ger alla samma chans. Det kortet är lätt att syna.

För det första är det bara den familj som vet i vilken stad eller stadsdel de kommer bo och jobba om flera år som kan välja skola så långt i förväg som koncernernas köer kräver.

För det andra missgynnar kötid familjer som flyttar, oavsett om de gör det för att söka skydd eller flyttar till ett arbete.

För det tredje omöjliggör kötid det informerade skolval som snart sagt alla som försvarar dagens skolsystem säger sig vilja ha. Mycket få föräldrar vet om vilka behov och intressen deras barn kommer att ha i årskurs 4 innan de ens börjat i förskolan.

För det fjärde förhindrar urval med kötid möjligheter för den som av någon anledning vill byta från en skola man inte trivs i. Det går inte att både hävda att det ska vara lätt att byta skola för den som inte trivs och samtidigt förespråka kötid.

Frågan splittrar de borgerliga partierna:

– Det finns inte ett enda liberalt argument för kötid, sade till exempel Liberala Ungdomsförbundets ordförande Romina Pourmokhtari i samband med partiets landsmöte i höstas.

Centerpartiets ledning lyckades efter hård debatt på sin stämma mota en stark intern opinion som ville avskaffa kötid som urvalskriterium, och inom Moderaterna finns en växande falang anförd av kommunalrådet i Lomma, Robert Wenglén, som ser det kösystem som friskolorna tillämpar som ”illiberalt”.

Tyvärr blev det denna gång inget av med förslaget om ett gemensamt och offentligt administrerat skolval, något som för första gången skulle göra valet rättssäkert med insyn för allmänheten. En sådan lösning kräver budgetmedel, och dessa försvann när riksdagen antog högerns budgetreservation i höstas.

Istället överraskade regeringen med att lägga in ett förslag från Skolkostnadsutredningen 2016 om att ge kommuner ökat inflytande och ökade skyldigheter när friskolor etableras. Skolinspektionen ska ta större hänsyn till likvärdighetsaspekter och konsekvenser för alla elever i kommunen innan tillstånd ges och kommunerna blir skyldiga att göra en analys av vilka konsekvenser en friskoleetablering skulle få för den kommunala skolan. Det är ett mycket välkommet förslag som öppnar en ny och viktig debatt på skolområdet. Ytterst är frågan om det obligatoriska skolväsendet ska betraktas som samhällelig infrastruktur eller som vilka företagsetableringar som helst.