Viktigt att värna asylrätten

Ledare KD:s förslag om att ersätta asylrätten med ett kvotflyktingsystem skulle leda till kaos. Det skriver Lisa Pelling. 

Så KD klarade spärren till Europaparlamentet trots allt, och Alice Teodorescu Måwe åker dit med den matchande handväskan full av idéer. Lite svårt att avgöra vilka som var tänkta att väcka den desperat nödvändiga uppmärksamheten under valrörelsen, och vilka som är tänkta att bli verklig politik. 

En av dem är i alla fall riktigt dålig. 

I den stora slutdebatten i SVT upprepade Kristdemokraternas toppkandidat Alice Teodorescu Måwe idén om att ersätta asylrätten med ett kvotflyktingsystem. 

Det kan framstå som en lockande tanke: istället för att behöva ta sig över EU:s yttre gräns för att kunna söka asyl skulle de som behöver skydd få sin sak prövad utanför EU, och sedan tryggt kunna resa in med uppehållstillståndet redan ordnat. 

Reguljärt med flyg eller färja istället för irreguljärt med falska visum eller i sjöodugliga båtar över Medelhavet. Ordning och reda, hävdade Teodorescu Måwe i debatten. 

Att avskaffa asylrätten skulle strida mot djupt rotade mänskliga värderingar

I själva verket skulle KD:s förslag leda till kaos. 

Kristdemokraternas idé om att ersätta asylrätten med ett kvotsystem skulle innebära att EU ensidigt övergav de principer som världen enats om i flyktingkonventionen eller 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning.

Det är den principen som gör att den absoluta majoriteten av världens flyktingar befinner sig i omedelbar närhet av den konflikt de flytt ifrån. Det är nämligen huvudprincipen: att den stat som de flyende tar sig till ska ta emot dem, och pröva rätten till asyl. Idag finns det enligt FN:s flyktingkommissarie 35,3 miljoner flyktingar. 70 procent av flyktingarna och andra som har behov av internationellt skydd befinner sig i grannländer till det land de flytt ifrån. 

Om länder som Iran, som tagit emot 3,4 miljoner flyktingar (framförallt från Afghanistan), eller Colombia som tagit emot 2,5 miljoner (framförallt från Venezuela) skulle stänga sina gränser och hänvisa de flyende till ett kvotflyktingsystem skulle det skapa kaos. Och ännu fler än idag skulle tvingas söka sig mot EU. 

En ny rapport från den statliga myndigheten Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, visar att de försök som hittills har gjorts att flytta asylprövningen till andra länder har stött på allvarliga juridiska hinder. Det gäller till exempel Australiens externaliseringspolitik, som lett till att människor fastnat i rättsosäkert limbo på isolerade öar i åratal, och Storbritanniens idé om att utvisa asylsökande till Rwanda. Politiken strider enligt Storbritanniens högsta domstol mot den centrala principen om non-refoulement, som i korthet går ut på att flyktingar, påminner Sieps, inte får ”vägras inresa (eller avvisas eller utvisas) om följden skulle vara att personen återvänder till en plats där det finns risk för exempelvis förföljelse, tortyr, eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”. 

Asylrätten är mer än en princip i en grundläggande FN-konvention, mer än ett sätt att organisera skyddet till människor på flykt. FN-konventionen är en kodifiering av en djupt rotad mänsklig princip: den om att ge skydd åt en förföljd människa som knackar på din dörr. Ordet asyl kommer från grekiskan, men den tidigaste skriftliga källan är Torah, judendomens heliga skrift, i sin tur en nedteckning av mångtusenåriga levnadsregler. Detsamma gäller för den maritima rätten: seden att rädda en människa i sjönöd är förmodligen lika gammal som sjöfarandet självt. 

Kristdemokraterna och Alice Teodorescu Måwe berömmer sig om att föra en värderingsburen politik. Att avskaffa asylrätten skulle strida mot djupt rotade mänskliga värderingar. Förhoppningsvis blir den idén inte mer än ännu ett utspel.