Det blir inte de välbärgade som äger sitt boende. Nödvändigt med klassperspektiv på kriminalpolitiken.
Tonårssonen fast för fortkörning – tvingas sälja Djursholmsvillan.
Dottern langade knark – familjen måste lämna radhuset i Örgryte.
Det är exempel på rubriker vi inte kommer att få se. För regeringens förslag om att göra det lättare att säga upp hyresgäster som begått brott och vräka hela familjen om ett barn har gjort sig skyldig till brott i närområdet gäller enbart familjer som hyr sitt boende. Inte dem som äger. Inga förslag handlar om tvångsförsäljningar av villor, eller om hur samfälligheter eller bostadsrättsföreningar måste utesluta sina medlemmar när ett barn begått ett brott.
Förslaget hotar det unikt starka svenska besittningsskyddet
Det finns mycket att skriva om detta, det är nödvändigt att ha ett klassperspektiv på kriminalpolitiken. Det är inte vilka barnfamiljer som helst som kommer att drabbas av den här politiken, och de drabbas i en kontext där allt fler barnfamiljer lever under press. Trots att det finns en vision om att barn aldrig ska vräkas ökade vräkningarna av barn kraftigt förra året. Inte sedan finanskrisen 2008 har så många barn förlorat sitt hem. Och det är barn i familjer med låga inkomster som drabbas.
Men det är viktigt att hålla fokus också på andra aspekter av den här frågan.
En aspekt handlar om hur förslaget hotar det unikt starka svenska besittningsskyddet, som bland annat advokaten Silas Aliki har uppmärksammat. Alla länder reglerar sin bostadsmarknad, på ett eller annat sätt. En del länder har lagstadgade hyror och politiskt beslutade hyrestak. I Sverige har vi istället valt att reglera hyresmarknaden på ett sätt som liknar regleringen av arbetsmarknaden: hyrorna sätts i förhandlingar mellan hyresmarknadens parter, det vill säga hyresgästerna via Hyresgästföreningen och fastighetsägarna. En förutsättning för att det ska finnas en någorlunda rimlig maktbalans i det här systemet är att hyresgästerna har ett skydd mot att vräkas på godtyckliga grunder, ett besittningsskydd.
Som så ofta nuförtiden är regeringens utspel om att göra det lättare att vräka personer från hyresrätter ett förslag som presenteras som något som kommer att ”öka tryggheten” medan det i själva verket hotar den. Ett förslag som är en del av en skrämmande utveckling, som Sara Razi Ullah skriver om i Dagens Arena.
I det här fallet hotas tryggheten för Sveriges nära tre miljoner hyresgäster. Att undergräva besittningsskyddet är att öka fastighetsägarnas makt – på hyresgästernas bekostnad. När maktbalansen skiftar får det konsekvenser, inte minst när det gäller hyresgästernas möjlighet att kollektivt stå emot orimliga hyreshöjningar.
En annan aspekt handlar om hur det här förslaget – och en rad andra repressiva initiativ från Tidöregeringen – innebär kollektiv bestraffning. Inte bara av hela familjer. När storebror begått ett brott förlorar lillasyster sitt hem, sina lekkompisar på gården, måste kanske byta skola. Det handlar om en kollektiv bestraffning av alla hyresgäster. Det kommer ju att räcka med att ha en inneboende som begår ett tillräckligt allvarligt brott för att bli vräkt. En katastrof på dagens hyresmarknad, där det kan ta årtionden att komma över ett förstahandskontrakt.
När Hyresgästföreningen gjorde en omfattande enkätundersökning bland hyresgäster 2022 uppgav nästan var fjärde hyresgäst att de vill ha fler åtgärder för ökad trygghet. Men de åtgärder som hyresgästerna ville se var bättre belysning, en mer närvarande polis, och sociala insatser för unga. Inte fler vräkningar. Ändå är det vad regeringen levererar. Tyvärr är det svårt att vara förvånad.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
