Ledare Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bildar regering, men ett fjärde parti ska ha avgörande inflytande över regeringens politik. Detta syns inte i form av ministrar och departement utan kommer att växa fram med nya samordningskanslier där också Sverigedemokraternas politiska tjänstemän ska ha ett ord med i laget.
I Tidöavtalet står att SD, M, KD och L ska ta fram politiska reformer på hälso- och sjukvårdsområdet. Det handlar bland annat om kortade vårdköer, ökad tillgänglighet och bättre kompetensförsörjning. Arbetet ska ske i en projektgrupp där också Sverigedemokraternas politiska tjänstemän ska ingå och vara med och kommunicera resultaten.
Det är först när vi ser hur många och vilka Sverigedemokrater som kommer att släppas in i Regeringskansliet som vi kan börja bilda oss en bild av vad det kommer innebära.
En stor rockad av sakfrågor som kommer märkas är hur frågor om miljö, energi, näringsliv och infrastruktur behandlas
En intressant fråga inför regeringsbildningen var annars om de mindre partierna skulle få ”egna” departement. Centerpartiet fick under den första Reinfeldt-regeringen fritt spelrum på Näringsdepartementet. Den moderata lärdomen där var att det blev dyrt, och en smula genant. Nuon-försäljningen gick under radarn och under den andra mandatperioden bytte Reinfeldt ut en av centerpartisterna mot en moderat. På Utbildningsdepartementet skötte Folkpartiet ruljangsen och bytte departementschef i takt med partiledare. Den moderata kritiken mot detta handlade om att Moderaterna tappade frågan och i flera år efter valförlusten framstod som tämligen akterseglade och utan aktuella svar om skolsystemet.
Kristerssons lösning är ändå snarlik Reinfeldts. Liberalerna får själva styra över Utbildningsdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet. Kristdemokraterna får på samma sätt själva ta hand om Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Moderaterna tar ensamma hand om Utrikes-, Försvars- och Justitiedepartementen. Övriga delas av flera partier.
En stor rockad av sakfrågor som kommer märkas är hur frågor om miljö, energi, näringsliv och infrastruktur behandlas. Hittills har miljö- och klimatfrågor skötts av ett eget departement som i praktiken agerat motvikt till de departement som hanterar verksamheter med stor klimatpåverkan, alltså energi och infrastruktur inklusive transporter, respektive näringsliv. Den nya regeringen ändrar på detta. Genom att slå ihop miljö med energi och näringsliv är det stor risk att klimatpåverkan från transporter och infrastruktur kommer ur fokus. Redan i valrörelsen stod det tydligt att högern ser tillfällig oljeeldning i Karlshamn som ett större problem än de koldioxidutsläpp som vägtrafiken genererar varje dag, dygnet runt. Den uppfattningen manifesteras nu i departementsorganisationen. Det är illa för klimatet. Risken är också stor att frågor som rör biologisk mångfald tappas bort.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
