Då ska du införa euron.
I samband med det stundande EP-valet är det en del röster som höjts för att införa euron. Logiken handlar bland annat om att vi importerat inflation via växelkursen, vilket gjorde många importvaror dyrare (samtidigt blev exporten mer lönsam). Riksbanken har tidigare utvärderat detta och kommit fram till att en kronförsvagning på 10 procent bidrar med blygsamma 0,5 procentenheter högre inflation efter ett år. Nyare studier visar dock på att växelkursens genomslag på inflationen varit större än man tidigare trott. Detta beror på att företagen under den gångna inflationsperioden haft ett annat prissättningsbeteende, där kostnadsförändringar överförts på konsumenterna i form av både högre och snabbare prisökningar.
Euron blir en skendebatt som leder bort från företagens och politikens ansvar
Problemet är alltså företagen, inte valutan. Därför är det kanske inte så konstigt att det främst är näringslivsföreträdare som förespråkar att Sverige ska ingå i valutasamarbetet, trots att vi tjänat och fortsatt tjänar på att ha en självständig penning- och finanspolitik. Euron blir en skendebatt som leder bort från företagens och politikens ansvar. Alla länder har också vittnat om betydande smygprishöjningar i samband med att euron införts. Plötsligt avrundades alla priser (men inte lönerna) uppåt. Även om argumenten för euron borde föras utifrån långsiktiga för- och nackdelar, kan vi konstatera att en ny prischock är det sista svenska hushåll behöver.
Det viktigaste skälet att ha kvar kronan är att den ekonomiska politiken och vårt demokratiska inflytande över densamma är tätt sammanflätad med valutan. Om vi väljer att införa euron flyttar vi makten över penningpolitiken från Brunkebergstorg till Frankfurt. Redan i dag är Riksbankens självständighet ett demokratiskt problem. Men vi kan åtminstone lita på att Riksbanken sätter Sveriges ekonomiska intressen först, även om vi kan vara kritiska mot besluten som sådana. Varför skulle Europeiska centralbanken bry sig om svenska hushålls höga privata belåning och räntekänslighet? Riksbanken har en lägre styrränta än ECB och det finns inget som hindrar dem från att sänka räntan mer, eller för den delen att höja den, om det vore motiverat utifrån svenska förhållanden.
Valutasamarbetet grundar sig på den felaktiga premissen att det går att strömlinjeforma en ekonomisk politik som funkar för såväl forna Sovjetstater och jordbruksekonomier som högteknologiska välfärdsländer. När eurokrisen slog till 2010 var många svenskar tacksamma för att Sverige stod utanför. Det är fortfarande betydligt mer sannolikt att något euroland kraschar ekonomiskt, och att Sverige får stå som kreditgivare, än att Sverige skulle vara det land som behöver ekonomiskt bistånd.
Samtidigt ska Sverige förstås vara solidariska och Sverige kan också drabbas av kriser. Men även om vi skulle finna oss i en situation där, säg, vi får en ny fastighets- och finanskris, likt på 1990-talet, så skulle det vara lättare att förebygga en sådan kris genom en självständig centralbank fokuserad på Sveriges finansiella stabilitet. Skulle en sådan kris ändå inträffa, vill vi knappast hamna i samma situation som Grekland, som påtvingades enorma sparpaket för att beviljas ECB:s stöd.
Om en yttre kris inträffar, som att Ryssland förklarar krig mot Sverige, skulle det förvisso vara mindre sårbart för svensk ekonomi att dela valuta med andra, icke-krigsdrabbade, länder. Men även om Ukrainas valuta störtdök i samband med Rysslands fullskaliga invasion, blev effekten inte fullt så allvarlig som befarat, trots Ukrainas i grunden stora ekonomiska utmaningar. Detta tack vare att centralbanken anpassade sin politik och för att andra länder stödköpte valutan. Det finns alltså fler sätt att hjälpas åt i en kris än att bara dela valuta, och det kan vara en fördel i krissituationer att ha en självständig centralbank som kan anpassa sin politik i samspel med finanspolitiken för att både förebygga och mildra effekterna för vanligt folk.
Det slutliga argumentet som ofta hörs är att det vore bra för svensk handel att dela valuta. Det kan finnas sådana effekter på marginalen, men i grunden har Sverige en otroligt framgångsrik export. Det som till syvende och sist kommer avgöra handel med Sverige är vår konkurrenskraft och produktivitet. Därför borde vi prata mer om hur vi stärker svensk ekonomi snarare än slösa energi på en debatt som borde ansetts avgjord när vi folkomröstade om den för 20 år sedan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
