Krönika En apelsinjuice man egentligen hade klarat sig utan är väl ingen större fara. Men vad händer när drivkraften att hela tiden sälja mer tar sig in i välfärden, undrar David Eklind Kloo.
Jag köper en ostfralla på servicebutiken. ”Ska vi ta en juice eller smoothie till för 9 kronor?” Va? Nej, det är bra. ”Ingen ingefärshot?” Nej tack.
Det kallas merförsäljning, att få en kund att köpa något mer än hen planerat att göra. Ibland får man då ett bra tips. Andra gånger lockas man att köpa något man egentligen inte behöver.
Psykologin är lika enkel som försåtlig: det ska inte kännas riktigt bra om du nöjer dig med det du planerat att köpa. Du ska påminnas om att du faktiskt önskar mer än så.
Tycka vad man vill om risken att stå där med en juice man egentligen hade klarat sig utan. Men vad händer när kommersiella företag, som liksom alla andra kommersiella företag tjänar mer pengar ju mer de säljer, får en allt större roll i vår välfärd?
Finansmannen Christer Gardell har berättat att han varje år gör en hälsoundersökning med magnetkamera och ultraljud, för att upptäcka allvarliga sjukdomar i ett tidigt skede. 48 000 kronor går det hela på.
Jag googlar och hittar snabbt ett företag som erbjuder ”fullständig helkroppsscanning”. Kampanjpris hela februari. ”Allvarlig sjukdom som cancer och stroke uppstår inte över en natt, utan tar oftast flera år att utveckla och kan många gånger inte upptäckas via exempelvis blodprov.”
Jaha. Så jag kanske har cancer. Som enkelt kan botas. Om den upptäcks nu.
Jag kan stå emot den där juicen. Men vem pallar att avböja en undersökning eller behandling när det antyds att man kanske har cancer?
Jag minns när jag gick till vårdcentralen första gången efter att jag flyttat hemifrån. Jag hade inte varit hos läkaren på många år. Jag passade på att fråga om man borde kolla alla sina värden med jämna mellanrum, för att få bekräftat att allt var i sin ordning. Läkaren sa bestämt ifrån – du är ung och frisk, du ska inte komma tillbaka hit förrän du blivit sjuk.
Om jag hade frågat kliniken Christer Gardell går till, hade de svarat samma sak? Om jag ringer ett försäkringsbolag som kränger privata sjukvårdsförsäkringar, vad säger de?
Att vård ska ges efter behov slår fast hur kön ska organiseras. Den som har mest bråttom ska få gå före. Men det säger också att vård inte ska ges utifrån efterfrågan.
Så är det ju annars, om vi vill köpa mer så säljs mer. Men vår efterfrågan av vård skiljer sig radikalt från vår efterfrågan av andra saker. Jag kan stå emot den där juicen. Men vem pallar att avböja en undersökning eller behandling när det antyds att man kanske har cancer?
Nu försöker marknadsföringskampanjer övertyga oss om att vi behöver konsultera en nätläkare när vi är förkylda. Behandlingar delas upp på fler läkarbesök än nödvändigt, om regionen betalar per besök. Och allteftersom privata sjukvårdsförsäkringar blir vanligare uppstår möjligheten att sälja sådant regionen aldrig skulle betala för.
När samma företag som städar på uppdrag av kommunen – hemtjänst – säljer städning – hushållsnära tjänster – till dem som tycker att hemtjänstens insatser inte räcker. Vilka krafter har vi då släppt fria?
Nu larmar personalen på några sjukhus om att patientsäkerheten är hotad. Att vi, som genom skatten betalar för att den bästa tänkbara vård ska finnas tillgänglig den dag vi behöver den, får ta del av dessa rapporter är – bokstavligt talat – livsviktigt.
Men det finns också stora pengar att tjäna på vår känsla av att den välfärd vi finansierar gemensamt inte håller måttet. Att här uppstår en marknad för att sälja hälsoundersökningar – kanske till och med behandlingar – som inte är medicinskt motiverade är uppenbart. Sådan är marknadens logik, vinstdriftens logik.
Hur mycket är jag beredd att betala för att få veta om jag har cancer?
Hur mycket kan jag betala?
Den frågan behöver Christer Gardell inte ställa sig. Men det behöver vi andra.
”Ska vi passa på att testa för järnbrist och kolla D-vitaminnivåerna för en tusing, när du ändå är här? Kanske lika bra att göra en helkroppsröntgen?”
Då föredrar jag en apelsinjuice för 9 kronor. Och en vårdgivare jag kan lita på.
David Eklind Kloo arbetar på Arena Idé och är ledarskribent på Dagens Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
