Staten drar sig undan, det är dåliga nyheter för tilliten.
Under flera år har antalet statliga servicecenter ökat ute i landet. Centren är kontor som samordnar ärenden för Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten och Skatteverket.
Men nu är det slut med det. Regeringen har beslutat att minska anslagen till centren med 50 miljoner för 2025 och ytterligare 100 miljoner för de kommande två åren.
Det är ett mycket olyckligt beslut.
Som mest har det funnits 148 stycken servicecenter, och de har varit välbesökta. Under 2024 hade de cirka 2,8 miljoner besökare och hanterade cirka 3,3 miljoner ärenden.
Det handlar alltså om platser där underlaget är för litet för att var och en av dessa myndigheter ska kunna finnas på plats. Genom servicekontoren får staten ett ansikte på dessa platser. En effekt, förutom den uppenbara att servicen till medborgarna blir bättre, är att tilliten till staten blir större.
Enligt planerna kommer det snart att finnas 70 servicecenter kvar
Det är en av de tendenser som märks bland annat i Lisa Pellings och Johanna Lindells bok ”Det svenska missnöjet” från 2022. Det är en intervjubok, där människor i områden som många gånger är eftersatta får berätta om sina upplevelser. Och en sak som går igenom alla berättelser är besvikelsen över att servicen blivit så mycket sämre. De ser inte ”det stora samhället” i det lilla.
Och då ökar misstron.
Det är också en av slutsatserna i en intern utredning som gjorts på myndigheten som samordnar verksamheten. Den konstaterar att ”förtroendet för statlig verksamhet kan komma att påverkas negativt när servicekontor nyligen öppnades för att stängas igen ett par år senare”.
Enligt planerna kommer det snart att finnas 70 servicecenter kvar, ett i varje arbetsmarknadsregion.
Det kan låta rimligt, men det finns alltså 290 kommuner. Invånarna i 220 av dessa kommer alltså att behöva åka flera mil, i Norrland tiotals mil, för att kunna besöka Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och så vidare.
Handen upp den som tycker att det låter som en lockande idé.
Det går att invända att digitaliseringen gör att man inte längre behöver besöka ett fysiskt kontor. Men så enkelt är det inte riktigt. För många som behöver ha kontakt med dessa myndigheter är den personliga kontakten viktig. Mötet. Som skapar just tillit.
Detta är alltså effekten av Tidöregeringens beslut, som röstat igenom det med stöd av Sverigedemokraterna.
Den tidigare finansministern Erik Åsbrink sammanfattar det bra i ett inlägg i sociala medier: ”Varför gör Tidölaget detta? Inte minst Sverigedemokraterna brukar ju hävda att de särskilt månar om invånarna i glesbygden.”
Svaret är väl att den omsorgen om glesbygden mest handlar om bensin. Därutöver är det inte så noga, verkar det som.
Här finns det skäl att öka kunskapen om vad som är på väg att hända. För det har varit förvånansvärt tyst i frågan. Den har diskuterats en del inom politiken och myndigheterna, men har i övrigt flugit under radarn.
Trots att alla partier brukar säga att regionalpolitiken är den mest eftersatta delen av svensk politik.
Med de nya besluten om att minska anslagen till servicecentren har den blivit än mer eftersatt.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
