debatt Att stärka stater så att människor har mindre skäl att fly är viktigt. Men om Tomas Tobé (M) menar allvar med att han vill införa snabbprocesser för asylärenden, som inte är garanterat rättssäkra, är det minst sagt anmärkningsvärt, skriver Abir Al-Sahlani (C) i en slutreplik.
Jag instämmer i vad Tomas Tobé säger om att fler länder måste ta sin beskärda del av ansvaret för migrationen i EU. Tyvärr tolkar han min text helt fel.
Att det absolut bästa vore att alla länder ska vara med och ta sin del av ansvaret hade jag förväntat mig att också Tobé tycker? På intet sätt utesluter det att medlemsstater också samtidigt kan välja hur de vill bidra på andra sätt till EU:s hantering av migrationsfrågan. De två åtgärderna står verkligen inte i motsats till varandra, som Tobé påstår.
En fungerande, ansvarsfull och human migrationspolitik, där alla länder tar sitt gemensamma ansvar för asylsökande inom EU, skulle tydligt avlasta medlemsländerna vid EU:s yttre gräns. Men framförallt skulle det säkra unionens framtid.
Länder som Italien, Grekland och Spanien, men även Sverige och Tyskland, har tagit – och tar – sitt medmänskliga ansvar och tar emot asylsökande. Men eftersom så många andra EU-länder inte gör det, tvingas dessa länder bära en oproportionerligt stor börda i mottagandet. Det är denna politik som Tobé motsätter sig, att alla länder tvingas ta sitt ansvar.
Självklart anser även jag och Centerpartiet att bistånd är viktigt för att stärka demokratiska värderingar, bekämpa korruption, hållbarhetsarbete och rättsstaten i tredje länder. Att förhindra att människor måste fly från sina hemländer från första början genom att exempelvis förebygga konflikter är också viktigt.
Om Tobés ryggmärgsreflex är att hindra människor från denna rätt, som är stadgad i de internationella konventionerna, är det minst sagt anmärkningsvärt.
Centerpartiet anser att ett ansvarsfullt och ordnat återvändande behövs, men vi kan inte bygga system där vi gör allt vi kan för att förhindra människor från att ens söka sig till EU från första början. Bygger man en mur, hittar människor på flykt alltid en väg runt muren – men vägarna blir farligare. De nya flyktingrutterna till Kanarieöarna är ett bra exempel på det, där människor sätter sig på rangliga båtar och färdas elva–tolv mil ut i Atlanten.
Tobé säger att han vill ”stärka skyddet för rättsstatens principer” i tredje länder, men ställer sig samtidigt helhjärtat bakom förslaget om att asylsökande ska få sin sak prövad inom några försvinnande få veckor, vilket riskerar att bli rättsosäkert. Att ha korta och effektiva handläggningsprocesser är bra, men det behövs ett rättssäkert system. Om Tobés ryggmärgsreflex är att hindra människor från denna rätt, som är stadgad i de internationella konventionerna, är det minst sagt anmärkningsvärt.
Idag har asylsökande väntat i flera år på de grekiska öarna i flyktingläger, utan att få besked om när deras ansökningar blir handlagda. Rättssäkerheten äventyras när handläggare måste fatta många beslut under stor tidspress, där ett felaktigt beslut kan riskera att skicka en människa tillbaka in i döden.
Vi behöver snabbt få en migrationspolitik på plats som är både human och ansvarsfull. Då räcker inte ett hafsverk. En fortsättning av dagens icke-politik riskerar istället att stärka splittringen och ge bränsle åt extrema krafter på vänster- och högerkanten, som föreslår enkla lösningar på svåra problem.
Abir Al-Sahlani (C), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
