Vill vi hamna nära DeSantis?

Yttrandefriheten begränsas alltid med argumentet att andra värden står på spel.

De flesta vill plötsligt begränsa yttrandefriheten. Det är nog trots allt den enda, om än dystra, slutsatsen man kan dra av de senaste månadernas debatt om Koranbränningar. Enligt en undersökning framtagen av SVT och Kantar Public vill 54 procent av svenskarna förbjuda bränning av Koranen eller andra religioners heliga skrifter.

I Danmark har statsminister Mette Frederiksen aviserat omfattande lagändringar för att stoppa den sortens manifestationer, och i Sverige pågår en debatt om liknande regeländringar, om än kanske mindre ingripande.

Det börjar bli en ganska omfattande trend.

I Dagens Nyheter läser jag att skolorna i Florida nu har börjat ge sig på Shakespeare. Sedan tidigare har delstatens guvernör Ron DeSantis infört förbud mot flera hundra böcker som anses ”påverka” barn i ”fel” riktning. Målet är att ta bort vad DeSantis kallar woke-litteratur, alltså böcker som framhäver hbtqi-personers, kvinnors och etniska minoriteters rättigheter. Till en början har lärarna inte behövt ta bort böckerna helt, men de måste förvaras utom synhåll från barnen. Lite som i ett giftskåp. De har hittills berört författare som Margaret Atwood, Toni Morrison och André Aciman.

Poängen med yttrandefrihet är ju att man ska få yttra sig även utanför de ramar som den som för tillfället har makten sätter upp

Och nu har även Shakespeare drabbats. Flera av hans verk anses obscena och omoraliska och bör alltså inte göras tillgängliga för de stackars barnen i Florida.

I båda de här fallen handlar det om att andra värden än just yttrandefriheten sätts i främsta rummet. I frågan om Koranbränningar är det religiösas rätt att inte bli förolämpade.

I Florida handlar det om att förbudsivrarna säger sig värna barnens säkerhet och trygghet.

Det låter väl rimligt? Vem vill inte värna det? Eller?

I båda fallen handlar det också om att de som vill begränsa yttrandefriheten menar att just den här sortens yttranden egentligen inte alls handlar om yttrandefrihet. Att det är något annat som står på spel. Till exempel religiösa rättigheter eller barns säkerhet.

Och i samma anda sägs nu att det aldrig varit ”yttrandefrihetens avsikt” att det ska vara fritt fram att bränna böcker.

Jag förstår (möjligen) vad man menar. Bokbål har genom historien först och främst använts av motsatt anledning, att tysta det fria ordet. Att förbjuda en viss sorts böcker.  I någon mening är det trots allt bokbål som guvernör Ron DeSantis anstiftar när han förbjuder böcker i skolorna i Florida.

Men själva poängen med yttrandefrihet är ju att man ska få yttra sig även utanför de ramar som den som för tillfället har makten sätter upp. För att yttrandefriheten ska vara reell måste man alltså strunta blankt i vad som är lagstiftarens avsikt. Det ingår i begreppet som sådant.

Personligen tycker jag att det är en vidrig, effektsökande och löjlig handling att bränna Koranen. Och jag menar nog att det absolut går att använda ordningslagen eller lagen om hets mot folkgrupp för att i vissa lägen säga nej till sådana manifestationer.
Men det handlar om kontexten. En manifestation mot den islamistiska diktaturen i Iran måste behandlas på ett annat sätt än en som riktar sig mot en minoritet i Sverige.

Det är inte enkelt att hantera detta lagstiftningsvägen. Kanske bör man undvika det. Men det borde gå att göra en skillnad här.

Palme argumenterade en gång övertygande mot hädelselagar. Då handlade det om krav på att förbjuda hädelse av kristendomen. Argumenten går dock att återanvända. Och jag är övertygad om att vi hamnar helt fel om vi börjar skruva i yttrandefrihetslagarna.

Då hamnar vi nära DeSantis Florida.