Villaägarna driver högeragenda

ledare För villaägare som bara betalar sin medlemsavgift för att få stöd i husägandet kan det vara dags att ställa frågor om organisationens politiska agenda.

Organisationen Villaägarna vill upprätthålla bostadssegregationen. I ett debattinlägg i SvD rasar förbundets samhällspolitiska chef Daniel Liljeberg mot blandad bebyggelse där lägenheter byggs i närheten av villaområden. Att bygga flerbostadshus i närheten av villor skulle nämligen leda till en påtvingad integrering som gör att hushållen inte längre kan påverka sin situation genom hårt arbete och sparande. Och var man än bor skulle kriminaliteten bli lika hög.
(Jo, jag vet att det låter osannolikt att någon skulle skriva så, men det är faktiskt så det står.)
Det är osedvanligt grovt och rättframt formulerat.
Villaägarnas utspel är en del i en större utveckling. Det handlar inte bara om att gränsen för vad som sägs i svensk debatt flyttas, utan också om att utspelet öppnar för helt ny politik. Nyss sade borgerliga partier och organisationer att segregationen mellan skolor beror på bostadssegregationen och att det är den vi borde göra något åt. I dag säger Villaägarna att de vill ha bostadssegregationen kvar.

Hur kommer det sig att en sådan organisation gör utspel där det låter som att Sveriges villaägare är akut hotade av boende i hyresrätter?

Utspelet är också en del i en utveckling där stora intresseorganisationer radikaliseras uppifrån eller används för politiska agendor som inte självklart delas av medlemmarna. Villaägarna är nämligen ingen liten organisation. Med över 300 000 hushåll som medlemmar är det många av oss som säkert känner någon som är med.
Inget politiskt parti är i närheten av den medlemssiffran och det är bara en handfull fackförbund som är större. Organisationen är också omvittnat populär och bland medlemmar känd för att ge bra hjälp vid problem med hus, leverantörer eller myndighetskontakter. Organisationen anses vara bäst på att hjälpa och stötta sina medlemmar och utsågs därför till starkaste varumärke bland intresseorganisationer i Swedish Brand Awards i somras.
Hur kommer det sig att en sådan organisation gör utspel där det låter som att Sveriges villaägare är akut hotade av boende i hyresrätter? Svaret ligger i att Villaägarna är en av flera organisationer där medlemmar går med av praktiska snarare än politiska skäl, men där överbyggnaden blivit allt mer politiserad. De centrala kanslierna hos intresseorganisationerna befolkas inte längre bara av experter på det som medlemmarna förväntar sig, utan också av lobbyister med en tydlig politisk agenda.
Daniel Liljeberg, som skrev artikeln för Villaägarna, var till i somras chefsekonom i KD. Han har tidigare varit både stabschef åt Ebba Busch och haft flera roller i Regeringskansliet under alliansåren. Kanske förklarar det att udden i utspelet var riktad mot Miljöpartiet. Trots att både S och MP enligt senaste VALU är ungefär lika starka bland villaägare som i landet i stort driver Villaägarna en tydlig högeragenda.

Ett annat exempel på liknande radikalisering är arbetsgivarorganisationen Almega. I våras stormade det till rejält när ett remissvar från organisationens näringspolitiske chef lyfte frågan om det verkligen var rimligt att barn till fattiga föräldrar skulle få lika bra skola som barn till föräldrar som betalade mycket skatt. Den gången ändrade sig Almega och drog tillbaka sitt remissvar.
Sådant sker sällan bara på grund av en storm i media, utan sannolikt spelade trycket från de egna medlemmarna, de riktiga företagen, stor roll. Det är nämligen få företagare som går med i Almega för att de vill slå sönder barns lika möjligheter i skolan eller ens privatisera skolväsendet. Det är i alla fall svårt att se det som någon gemensam nämnare för företag inom IT, telekom och media. Medlemskapet handlar om betydligt mer jordnära saker. Frågor om kollektivavtal, hjälp vid löneförhandlingar, juridiska tvister eller uppsägningar.
För villaägare som lojalt betalar sin medlemsavgift i syfte att få stöd i sitt husägande kan det vara dags att höra av sig och ställa en eller två motfrågor om organisationens politiska agenda. Kanske kan också Villaägarna tvingas backa.