Villospår i pensionsdebatten

krönika I Alectas nya kampanj tecknas en bild där pensionärerna har det bättre än förr, att systemet är stabilt och att den som kräver höjd pensionsavgift skickar räkningen till våra barn. Det är inte seriöst, skriver Håkan Svärdman.

Färska siffror från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar att endast 25 procent av svenskarna är nöjda med hur det allmänna pensionssystemet fungerar. Missnöjet är däremot utbrett. Många är oroliga för att man inte ska klara sig och att systemet inte förmår att ge pensionärerna en hygglig levnadsstandard.

Siffrorna överraskar inte. Det räcker att nämna pension för min mamma så får jag bilden bekräftad både i hennes blick och utbetalningsavier från Pensionsmyndigheten och tjänstepensionsbolagen. Efter ett helt yrkesliv har hon 12 940 kronor i månaden efter skatt. När kostnaderna för bostad och övriga nödvändigheter är betalda återstår drygt 60 kronor om dagen för nöjen och oförutsedda utgifter. Det är förtjänsten efter mer än 40 års arbete.

Mammas situation är inte alls unik. Hon delar sin livssituation med flertalet kvinnor och män som byggde detta land. Det visar siffror som jag har tagit fram i mitt arbete på försäkringsfacket Forena. Sedan de första årskullarna, som omfattas av det reformerade pensionssystemet, gick i pension har den allmänna pensionen minskat från 61 till 45 procent av slutlönen. Det motsvarar drygt 4 500 kronor mindre i pension per månad före skatt för en genomsnittslöntagare.

Forena visar också att det som krävs för att återställa pensionerna är en höjning av både pensionsavgiften och pensionsåldern för att nå en allmän pension på minst 60 procent av slutlönen. En nivå som är målsättningen för pensionssystemet. Allt fler delar denna analys av pensionssystemet och vad som bör göras, vilket inte minst framgår av TCO:s pensionsprogram, Kommunals rapport Pension för mödan och nu nyligen i rapporten Knegarpension från Byggnads och tankesmedjan Katalys.

Detta ökar givetvis trycket i pensionsfrågan. Då höjs också röster i debatten med andra intressen. Röster som hävdar att det inte finns behov av reformer, utan endast personlig ansträngning. En ståndpunkt som utgår från att pension huvudsakligen är en privatekonomisk fråga. Placera rätt, spara mer och jobba länge blir därför deras budskap. Det kan vara kloka råd under förutsättning att det allmänna pensions- och sjukförsäkringssystemet är hållbart inte bara för staten utan även för medborgarna.

Med Alectas goda renommé är det inte förvånande att deras budskap snabbt snappats upp av makthavare och debattörer som inte bekymras av bristerna i pensionssystemet.

Att det kundägda tjänstepensionsbolaget Alecta skulle sälla sig till denna skara i debatten överraskar onekligen. I deras nya vårkampanj tecknas en bild där pensionärerna har det väsentligt bättre än förr, att pensionssystemet är stabilt och att den som kräver höjd pensionsavgift skickar räkningen till våra barn. Denna illusion kan uppenbaras när man jämför äpplen och päron. Alecta har vare sig granskat pensionerna eller pensionssystemet.

Det de har gjort är att jämföra vad personer hade för inkomst efter skatt (disponibel inkomst) före respektive efter pensioneringen. Vad som ingår i potten för inkomster före pensioneringen är dock oklart. Jag antar att det kan handla om inkomster från arbete, företagande, olika former av ersättningar från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, utan hänsyn till reallöneutvecklingen. Det är inte seriöst.

Klart är däremot att inkomsterna efter pensioneringen består av en sammanslagning av allmän pension, tjänstepension, bostadstillägg och arbetsinkomster, men inte privat pension. När Alecta jämför dessa inkomstunderlag mot varandra konstateras att inkomsterna för dagens 70-åringar ligger på 75 procent av inkomsterna de hade före pensioneringen. Jämförelsen säger emellertid ingenting om sambandet mellan arbete och pension. Kampanjen nämner inte heller någonting om det stora pensionsgapet mellan kvinnor och män eller skillnader som finns mellan olika inkomstgrupper.

Med Alectas goda renommé är det inte förvånande att deras budskap snabbt snappats upp av makthavare och debattörer som inte bekymras av bristerna i pensionssystemet.

Jag värjer mig fortfarande från tanken att det är ett medvetet villospår Alecta har lagt ut. När vi nu äntligen har fått upp pensionerna på den politiska dagordningen är vi skyldiga att anstränga oss att föra en debatt som grundas på relevanta fakta och värderingar som tydligt redovisas. Det förtjänar alla som har och kommer att arbeta ett helt arbetsliv med en dröm om en trygg ålderdom.

Håkan Svärdman är samhällspolitisk chef på försäkringsfacket Forena