REPLIK | Det borde finnas öppningar för en bred allians mellan miljörörelse och arbetarrörelse, i stället för den splittring vi nu ser genom brunkolsbeslutet, skriver aktiva i Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner och Klimataktion.
Hela miljörörelsen kritiserar Socialdemokraterna och Miljöpartiet för beslutet om kolgruvorna i Tyskland. Men på Dagens Arenas debattsida försöker miljökonsulten och författaren Magnus Nilsson ge sken att vi är okunniga och vilseledda.
Tyvärr passar han själv på att vilseleda i sin text.
Nilsson menar att en planerad avveckling av kolet i Tyskland inte minskar utsläppen då de regleras av utsläppshandelssystemet ETS. Det är formellt riktigt, men detta system är ju inte heller vår enda möjlighet att minska utsläppen. Vi har haft ETS i tio år – det har inte levererat de utsläppsminskningar som behövs. Det är helt uppenbart att det behöver hända mer, särskilt om vi skall klara 1,5-gradersmålet som sattes upp i Paris.
Om svenska Vattenfall skulle göra en avvecklingsplan för kol ihop med staten och regionerna i Tyskland skulle det vara en viktig signal. Som bland annat kunde uppmuntra investeringar i förnybar energi. Två länder som tar ett beslut om att lämna fossila bränslen i marken skulle onekligen vara något intressant på den internationella scenen. Gärna förenat med en gemensam kampanj för att minska utsläppstaket i ETS.
Frågan är förstås om detta är realistiskt? Det borde regeringen ha undersökt med Tyskarna innan man sålde till riskkapitalister som inte vill ta några miljö- och sociala hänsyn. Har regeringen gjort någon seriös prövning av detta alternativ?
Magnus Nilsson hyllar regeringens löfte att köpa in och annullera utsläppsrätter. Det är en annan fråga och det kan göras oavsett Vattenfall-affären. Men då det nu används för att legitimera den senare så är det även värt att granska hur hållbart detta förslag är.
Antalet utsläppsrätter är för stort bland annat på grund av en positiv utveckling för förnybar energi och lågkonjunktur. Nilsson har rätt i att det vore bra om mängden utsläppsrätter minskade. Men det borde ske genom politiska beslut – inte genom att staten använder skattepengar för att köpa och annullera rätterna.
Om det är svårt att få till politiska beslut kanske uppköp kunde vara en möjlighet, men risken är att politiker i många EU-länder då slår bakut. För om det är fortsatt låga priser de vill ha så kan de sabotera systemet och låta utsläppstaket vara oförändrat stort, till och med utöka det. Risken är att skattepengarna går upp i rök utan klimatnytta.
Nilsson menar att överenskommelsen innebär att överskott i andra utsläppssektorer som trafiken skall annulleras och det är i så fall ett framsteg. Det är däremot magstarkt att räkna med att kommande regeringar skall fortsätta köpa och annullera utsläppsrätter i årtionden framåt. De statliga köpen av utsläppsrätter skall starta nästa mandatperiod – vem vet egentligen vilka som styr Sverige då? Det kan i slutänden bli så att dessa planer blir ett luftslott.
Just nu pågår förhandlingar i EU om minskningar av utsläppstaket. Här behövs påtryckningar för att det skall minska. Men i slutänden är det bara möjligt om det växer fram en politisk majoritet som ser en klimatomställning som något positivt för Sveriges och Europas utveckling.
En framtidstro med omfattande offentliga investeringar i ny teknik, kollektivtrafik, solenergi, smarta gröna städer. Här borde det finnas öppningar för en bred allians mellan miljörörelse och arbetarrörelse, i stället för den splittring vi ser nu genom brunkolsbeslutet.
Lars Igeland, aktiv i Naturskyddsföreningen
Ellie Cijvat , aktiv i Jordens Vänner
Torbjörn Vennström, aktiv i Klimataktion
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
