Ledare Löntagarna är inte de främsta vinnarna på lågräntepolitiken, och det är lite magstarkt att nu kräva att de ska vara återhållsamma med lönekraven.
Det är inte lätt att vara riksbankschef. Varje suck, paus och blick analyseras i minsta detalj. Men är det något som är tuffare, så är det att vara en av dem som drabbas av riksbankens penningpolitik. Här har du listan på vinnare och förlorare när man summerar riksbankens förda politik.
Vinnare: Du som ägt en fastighet eller bostad de senaste åren.
Förlorare: Du som hyr ditt boende.
Med riksbankens låga ränta och ett fördelaktigt ränteavdrag har du som äger en fastighet eller bostad haft relativt låga kostnader samtidigt som du sett värdet på fastigheten öka. Den som hyr har inte fått följa med på tåget.
Vinnare: Du som har mycket pengar investerat på börsen.
Förlorare: Du som har pengarna på ett sparkonto eller inte har mycket pengar i fonder och aktier.
När räntan är låg blir de stora investerarna – pensionsfonder och storkapital – ovilliga att ha pengarna i räntefonder. Det lönar sig helt enkelt inte. Pengarna investeras istället i aktiefonder på börsen. Ju fler som investerar, desto mer stiger aktiekurserna. Riksbankens låga ränta har alltså lett till att värdet på aktier och fonder har stigit mer än vad som annars hade varit fallet.
Något som sällan får lika mycket uppmärksamhet – men som är av stor betydelse för börsens utveckling – är riksbankens stödköp av värdepapper och obligationer. Genom dessa köp har man eldat på börsuppgången, även i goda tider när en sådan stimulans varit överflödig.
Den som inte har haft ett stort sparkapital på börsen de senaste 10 åren har alltså missat kraftiga uppgångar.
Vinnare: Du som får din inkomst från kapitalvinster.
Förlorare: Du som får din inkomst från vanligt lönearbete.
Nu har riksbanken, sent omsider, beslutat att lämna minusräntan för att dämpa inflationsförväntningarna. Ambitionen är att på några års sikt nå en normal ränta på strax under 2 procent. Från arbetsgivarhåll hörs då krav på att löntagarna måste ha mer blygsamma löneanspråk i den kommande avtalsrörelsen. Det är lite väl magstarkt av den som gynnats att kräva att den som gått förlorande ur räntekampen det senaste decenniet återigen är den som ska hålla igen.
Det finns ingen enkel väg tillbaka till en normal ränta. Det är också osäkert om riksbanken klarar att balansera det osäkra omvärldsläget som just nu driver inflationen uppåt. Men låt oss hoppas att vi för framtiden har lärt oss något om hur en opolitisk riksbank genom sitt handlande kan bidra till att göra ett land mer ojämlikt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
