Det finns ett snabbt och enkelt sätt att komma till rätta med defekten, skriver Lars Anell.
Regeringen Bildts proposition (1992/93:230) om villkor för vinstskolor vilade på en remissbehandlad departementspromemoria (Ds 1992:115) och ett betänkande (Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38). I detta betänkande hänvisas till riksdagsbeslutet att minimibidraget till fristående skolor ska vara 85 procent av kommunens elevkostnad. Men detta innebär ”enligt utredningens analys en risk för att de fristående skolorna får gynnsammare förutsättningar att driva verksamhet än de kommunala skolorna”. För att få likvärdiga förhållanden borde nivån vara 75 procent. Så gott som samtliga remissinstanser höll med. Endast några få (Nacka och Västerås kommun och Riksföreningen för Waldorfpedagogik) ville behålla ett minimibidrag på 85 procent. Några kommuner (Haninge, Hudiksvall och Sundsvall) ville tillåta ett lägre bidrag än 75 procent.
Propositionen avvisar tämligen bryskt det gedigna stödet för att sänka elevbidraget till 75 procent. Men det enda angivna skälet är att nivån på 85 procent satts bara ett år tidigare.
Vad som förvånar är att ansvariga politiker är så okunniga att de tappar hakan i april 2024
Efter valet 1994 ändrade regeringen Carlsson nivån genom att ge kommuner möjlighet att minska elevbidraget med högst 25 procent (proposition 1994/95:157). Ett år senare, i propositionen 1995/96:200, ersattes miniminivån med regeln att ”en elev i en fristående skola ska få ett bidrag enligt samma grunder som tillämpas för kommunens egna skolor utifrån skolans åtagande och elevernas behov”. Föredragande statsrådet Ylva Johansson hävdade att en nationellt fastställd nivå innebar ”en alltför schablonmässig resurstilldelning, utan hänsyn till elevernas behov eller skolornas åtagande”.
Detta argument är inte korrekt – det är inte en schablon utan en garanterad miniminivå för den som vill starta en fristående skola.
Detta beslut lade grunden för en massiv överkompensation för vinstskolor (men inte för ideellt drivna skolor). Det finns till råga på allt en mekanism som innebär att när kommuner tar hand om struliga elever som vinstskolor undviker så ökar kommuners kostnader vilket höjer vinstskolornas vinst.
Fortfarande kan ansvariga politiker bli överraskade av hur det står till. I Dagens Nyheters huvudledare den 28 april 2024 skrivs att när ”Sydsvenskan/HD nyligen visade på gigantiska skillnader kring lärartäthet, kvalitet och vilken utrustning skolor erbjuder tappade de ansvariga lokalpolitikerna hakan” och förklarade sig förbannade och ansåg det ”orimligt att det är så stora kontraster när skolorna får ungefär samma ersättning per elev och på papperet erbjuder samma utbildning”. Vad som förvånar är att ansvariga politiker är så okunniga att de tappar hakan i april 2024. De borde också veta att vinstskolorna får lika mycket betalt trots att de har mycket lägre kostnader och nästan inget ansvar.
Trots en flod av böcker, artiklar och vetenskapliga rapporter tog det nästan ett halvt sekel innan den unika svenska skolkatastrofen blev allmänt accepterad. Enligt skolminister Lotta Edholm (L) har ”vi påbörjat en helrenovering av hela friskolesystemet”. Tre nya utredningar ska lämna förslag de kommande åren. Vår nyblivne utbildningsminister Johan Pehrson (L) utlovar ”kraftfulla förändringar vad gäller vinststopp”. Samtidigt som jag önskar lycka till vill jag varna för några fallgropar.
Vi börjar med det värde som ska förräntas. Skolkoncerner som är börsnoterade värderas på basis av förväntad framtida vinst. Den är i nuläget baserad på den överkompensation som staten garanterar. Det är inte en rimlig bas för att beräkna nivån för ett vinsttak.
Värre är att det finns flera lagliga sätt att flytta vinsten till en avlägsen, ofta skattebefriad ägare. Enklast är att skolan till lämpligt hög ränta lånar pengar från ägaren. Inget hindrar ägaren från att hyra ut lämpliga lokaler till skolan för ett vinsteliminerande belopp. Det går också att till ett högt pris debitera skolan för reparationer, underhåll och andra tjänster.
Den verkliga orsaken till skolkatastrofen – den massiva överkompensationen till vinstskolor som delar ut glädjebetyg och sorterar bort dyra elever – behöver inte utredas och det finns ett snabbt och enkelt sätt att rätta till denna defekt.
Sätt bidraget till vinstskolor till högst 85 procent av vad kommunens kostnad är för de egna skolorna. Högre ersättning kan utgå endast om den kan motiveras och dokumenteras. Ideella skolor ska inte beröras.
Lars Anell, är ordförande för Arenagruppen, tidigare bland annat ambassadör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.