Visa varandra respekt i politiken

ledare För att januaripakten ska överleva januari behöver Sverige en politik som utgår från vanliga människors vanliga liv. Nu krävs diskussioner och samtal i ett helt annat tonläge.

Vi kommer att vara en liberal nagel i ögat på Socialdemokraterna, sa Annie Lööf i helgen. Inte direkt en bra utgångspunkt för ett förtroendefullt samarbete. Den respektlösa behandlingen av Vänsterpartiet vars röster krävs för att samarbetet ska fungera är ett annat lågvattenmärke. Det är väntat och bra att Jonas Sjöstedt sagt ifrån.

Januaripakten ska ju inte bara hålla i januari, utan helst hela mandatperioden. Den sluts i högkonjunktur, men måste hålla också när konjunkturen vänder nedåt. Först då kommer samarbetet att prövas på riktigt.

Det Sverige behöver nu är något helt annat än det politiska underhållningsvåld som TV-tittarna matats med under den långa valrörelsen och regeringsbildningshösten.

Något annat än debatter där kombattanterna är type-castade för att representera tydliga motpoler: en till höger, en till vänster och se så effektfullt de bråkar!

För att januaripakten ska överleva krävs diskussioner och samtal i ett helt annat tonläge.

Det behövs en politik som lyssnar på dem som bor i hyresrätt. En politik som lyssnar på dem som skulle drabbas av försämrad trygghet på jobbet.

Ja, en allt överskuggande utmaning i vår tid är hoten mot demokratin. Därför är det rätt att göra smärtsamma kompromisser för att kunna bilda en regering som stänger ute Sverigedemokraterna från inflytande.

Men i vår tid växer också insikten om att försvaret för både gröna och liberala hjärtefrågor kräver jämlikhet för att kunna förverkligas.

Bara ett samhälle som står upp för de mest utsatta på hyresmarknaden och arbetsmarknaden kommer att kunna mobilisera stöd för öppenhet.

Bara ett samhälle som fördelar bördorna rättvist kommer att klara av att fördela kostnaderna för den nödvändiga klimatomställningen på ett sätt som upplevs som rättvist och rättfärdigt.

Bara ett samhälle som står upp för de mest utsatta på hyresmarknaden och arbetsmarknaden kommer att kunna mobilisera stöd för öppenhet.

Visserligen är SD numera starkare bland företagare än bland LO-medlemmar.

Men det är en gåta hur Centerpartiet och Liberalerna kan tro att man kan minska stödet för missnöjespartiet SD med en politik som leder till högre hyror, lägre löner, och sämre trygghet på jobbet.

Politiska konflikter beskrivs ofta i två dimensioner: en höger-vänsterkonflikt mellan mer marknad eller mer omfördelning, och en andra konfliktlinje mellan liberala, gröna värderingar i ena ändan, och traditionella, nationalistiska värderingar i andra ändan.

Januaripakten levererar tydligt till alla gröna, liberala väljare, oavsett om de finns inom V, C eller MP.

Men på höger-vänsterskalan är det smärtsamt tydligt att detta är en överenskommelse i mitten, och att Centerpartiet och Liberalerna har fått igenom krav som innebär mer marknad, och mindre omfördelning.

Mer makt åt hyresvärdar och arbetsgivare, och mindre makt åt hyresgäster och arbetstagare.

I statsvetarnas diagram är världen två-dimensionell. Verkligheten är mycket mer komplex än så. I verkligheten hänger omställning och omfördelning ihop.

Det Sverige behöver nu är en politik som utgår från vanliga människors vanliga liv.

• I det verkliga livet har folk som kämpar för att kunna betala hyran inte råd med krav-märkta grönsaker, oavsett hur bra de är för klimatet.
• I det verkliga livet måste folk ta bilen till jobbet för att vardagslogistiken ska gå ihop, även om bussen går på biogas.
• I det verkliga livet sätter någras lägre löner press på allas löner och villkor.

Såväl försvaret för demokratin och öppenheten som klimatomställningen kräver ökad jämlikhet. Det måste alla som skrivit under Januaripakten förstå.